Göran Samuelsson fyllde kapellet i Karlsdal

Vardagspoeten Göran Saamuelsson

Vardagspoeten Göran Samuelsson

MUSIK
Göran Samuelsson med band
Karlsdals kapell
Göran Samuelsson, gitarr, munspel och sång
Nikke Ström, bas
Bengan Blomgren, gitarr
Bengt, Bygren, klaviatur
Johan Håkansson, trummor

De hann inte mer än ställa in mopparna i garaget efter 75 tuffa mil på värmlandsvägarna med den numera kultförklarade Packmopedturnén förrän de bar iväg ut i vägdammet igen. Denna gång en rundtur i bergsslagsskogarna.
Efter att Göran Samuelsson, pappa till Packmopedturnén och Värmlands eget svar på Bob Dylan, släppte sin femtonde platta, Stad & Land, tog han med sig mopedkompbandet på ytterligare en sväng där ryggraden i repertoaren nu bestod av just denna nya plattas 11 låtar (som förresten recenserades i lördagsupplagan av denna tidning).
Vispoeten Göran Samuelsson är en skicklig mästare på att fånga den grå vardagens

Två gamla vapendragare, Nikke Ström och Bengan Blomgren

Två gamla vapendragare, Nikke Ström och Bengan Blomgren

vedermödor och sina innersta funderingar i underfundiga och smakfulla texter. De funkar bra till bara hans gitarr, men det blir något alldeles extra när han backas upp av celebriteter som Bengan Blomgren, Bengt Bygren, Nikke Ström och Johan Håkansson. Den här gången på Nikkes hemmaplan i Karlsdal där det vackra kapellet fylldes till i stort sett sista plats.
Görans texter är små berättelser ur livet där både vemod och sorg får samsas med hopp och kärlek till både livet och medmänniskorna.
”En darrig gren på fjället en bild av frost och snö, av drömmar formas stället långt borta längtans ö” är inledningsfrasen till låten Längtans ö som är Görans välkomstsång till våra nya svenskar. Inspirerad av just en ensam frostig gren under en skidtur på fjället. Jag tycker det är lysande poesi. Likaså beskrivningen av en vanlig man med orden ”man kan nog säga såsom att, den grå massan sammansatt”. Eller ”som en bakelse med grädde och nå´t gott där inuti” som skildringen av lycka.

När Görans texter står som receptet till den musikaliska gryta där en grabbnäve av Bengan Blomgrens väl avvägda gitarrsolon, ett skålpund av Nikke Ströms jazziga basgångar, ett par uns orgelackord och dämpade trummor tillsammans med en knivsudd munspel blir stuvningen både väl avvägd och mycket välsmakande. Bergsslagsturnén tog sitt slut i Karlsdal, men ett löfte gavs om att ta den här grytan ut på vägarna igen. Det är ett helt riktigt beslut. Den här upplevelsen är klar för större scener.

Björn Reimers