Ulf och Erik Wakenius – två världsartister gästade Karlskoga

Ulf Wakenius

Ulf Wakenius

Recension publicerad i KT/KK november 2015
Allt som oftast gästas Karlskoga Jazzklubb av världsartister. Så var det nu i onsdags när den svarta scenen på Statt äntrades av Ulf Wakenius och hans son Eric. Ändå kom det bara runt 60 personer. Det är svårt att förstå. Det är som om Zlatan kom till Nobelstadion och endast ett hundratal åskådare tog sig tid. I och för sig en omöjlig jämförelse, men sanningen är att Ulf Wakenius har lirat med och uppträtt för större storheter inom jazzmusiken och kändisvärlden än vad Zlatan någonsin kommer att göra inom fotbollen.
Nåja, de som kom fick en upplevelse svår att glömma. Det är märkligt vad två ensamma gitarrer kan åstadkomma när det gäller att presentera så pass komplex musik som dessa båda herrar står för.
Kvällens repertoar var bred och blandad. En del egna kompositioner mixade med låtar av många storheter. Vi pratat BB King, Attila Zoller, Lars Danielsson och Duke Ellington, bara för att nämna några. Det är genomgående lekfullt, virtuost och busigt. Det är lite skolpojkskaraktär över de blickar som far och son byter mellan varven.
Ulf Wakenius är inte fast i någon specifik genre, även om han säkert vill kalla sig jazzgitarrist. Hans influenser från otaliga resor runt om i världen visar sig också i hans kompositioner. Just inledningen, en låt kallad ”Vagabond” bevisar den tesen. Det är intryck från mellanösterns mystik, medryckande brasilianskt och sprittande irländsk. I de riktigt busiga partierna får Ulf också till både grekiska och kinesiska influenser. Allt med ett leende på läpparna under den traditionella kepsskärmen som är något av Ulf Wakenius varumärke.
Eric, som har sina rötter i rockmusiken visade att han också har en passande röst. Eric har bland annat fått sin utbildning av den amerikanske gitarristen Scott Hendersen.
De är galet samspelta, båda talar också om den unika kontakt de har via musiken, något som bara kan uppstå mellan blodsbandet far och son. Små anekdoter från jazzens värld hinner Ulf med i mellansnacket, bland annat Duke Ellingtons frukostvanor och Svend Asmussens rika musikliv. De fick också med en liten hyllning till den danske fiolvirtuosen som nästa år fyller hela 100 år.
Avslutningen och extranumret blev en skön variant av Beatles Eleanor Rigby inför en gles men entusiastisk och mycket nöjd publik.
Som sagt, det var två världsartister som gästade Karlskoga. Upplevelsen blir därefter. En galen gitarrkväll som lyste upp höstmörkret utanför och vederkvickte själen hos oss närvarande. När levande musik är som allra bäst.

BJÖRN REIMERS