Skön blues på Pumphuset när Johnny med vänner släppte ny cd

Johnny & Friends

Johnny & Friends

Publicerat i KT/KK 2015-04-20
MUSIK
Johnny & Friends
Gamla Pumphuset, Karlskoga
Johnny Viktorsson, gitarr och sång
Mats Strömberg, klaviatur och trumpet
Lena Strömberg, saxofon
Larsa Källström, bas
Sören Widmark, trummor.

Det är lite trångt och mörkt på scenen längst in i Gamla Pumphuset. Det gungar sakta igång med taktfasta basgångar och Johnnys Gibson gråter med en röst från den amerikanska söderns bomullsfält.

Publiken är med från första ackordet. Många gamla polare till bandmedlemmarna som på fredagskvällen svingat några bägare och förväntansfullt sett fram emot en kväll i de blå tonernas tecken.
– Jag gillar det här tugget, säger Johnny under en kort pratstund innan giget, när han samtidigt tar emot entréavgiften och delar ut den nya cd´n till gästerna som strömmar in och som gärna vill slänga lite käft. Tugget minns Johnny mest från tiden på brukssidan i Degerfors och åren på järnverket.

Johnny Viktorsson - en bluesman

Johnny Viktorsson – en bluesman

Karl-Johan Eriksson, ägare av puben Red Brick som nu också driver Gamla Pumphuset, berättar att han tillfälligt öppnat upp portarna denna kväll då Johnny med vänner gärna ville ha sin skivrelease här. Egentligen på Red Brick, men där var det fullt för kvällen, så nödlösningen blev Pumhuset som annars är stängt för ombyggnad och öppnar i början av juni igen. Ett perfekt ställe för ett bluesgig och skivrelease.
Ett sextiotal entusiaster är bänkade när Johnny drar igång. Efter lite ljudproblem i starten gungar det igång fint. Det är så gott som helt igenom eget material på skivan med ett enda undantag, en översättning till engelska av Peps Perssons gamla dänga, Falsk matematik.
Johnny med vänner berättar enkla berättelser ur vardagen klädda i genuin bluesdräkt. Det är berättelser om en gammal grå familjekatt, våndan av att konsumera för mycket whisky och skräpmat samt ett debattinlägg om de hemlösas situation för att nämna några. Helt enkelt lite av bluesens tradition att belysa vardagens sakta lunk.
Johnny Viktorsson är ingen Caruso, det är gitarrens som är hans vapen. Han är en gedigen bluesgitarrist med skön känsla i själ och fingrar. Vännerna bakom ger ett lika gediget stöd och jag gillar det pumpande extratrycket som blåskompet ger. En liten utstickare är Mats Strömberg som ger en känsla av lite ”free form trumpet” i ett par låtar när han tillåter sig sväva ut lite extra. Mats fanns med i örebrobandet Blues Quality tillsammans med Peps Perssonredan i slutet av 60-talet, så i den mannen har hjärtat slagit i bluestakt i snart ett halvt sekel.
Det blev även några covers i andra setet av bland andra Bobby Charles och Albert King vilket också utlöste lite spontan dans i publiken. Således en kväll med genuin och snyggt paketerad blues inför en glad och lagom förfriskad publik som fick sitt lystmäte väl tillfredsställt.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *