Jojje Wadenius frälste en lyrisk jazzklubbspublik

Jojje Wadenius

Jojje Wadenius

Publicerad i KT/KK 2014-11-21
Cupol Jazz & Blues Club
Georg ”Jojje” Wadenius trio
Georg ”Jojje” Wadenius, gitarr
Mattias Svensson, bas
Rasmus Kihlberg, trummor
Betyg: 4

Jazzkvällen denna onsdag började lite annorlunda än vanligt. Inbjudna var den unga jazztrion Rios Gator. Tre unga killar från Örebro och Karlstad som alla studerar musik på olika folkhögskolor och som startade i somras med att lira jazz på gatorna i Karlstad. Mycket uppskattat enligt gitarristen Anders Rehult. Inlånad var för kvällen också karlskogingen Marcus Rosengren på piano. Rios Gator är en frisk fläkt och ytterligare ett bevis på att gitarrbaserad jazz är på en viss frammarsch.
Kvällens huvudattraktion var ändå den gamle kämpen ”Jojje” Wadenius. Något av en levande legend med förflutet i Made in Sweden, Blood, Sweat & Tears och Saturday Night Live Band, bara för att nämna några. I många kretsar kanske mer känd för sina barnvisor med texter av Barbro Lindgren. Vem minns väl inte Kalles Klätterträd som också var namnet på ett barnprogram på 70-talet. Just nu skriver Jojje Wadenius på ny barnmusik, bland annat tonsätter han barndikter. Något han avslöjade under ett kort samtal i pausen. Han har även ganska nyligen skrivit musiken till en barnmusikal som just nu spelas i Gävle. Lite tillbaka till rötterna kanske.
Jojje inledde med Beatleslåten A Day in Life vilket kanske var genomtänkt då han också lovade låtar ur sin digra låtskatt av både eget och andras material som han spelat in under 45 år på musikscenen. Ytterligare en dag i livet med musik. Andra välkända låtar med Wadeniusknorr var Kristallen den fina, Somliga går i trasiga skor med skönt arrangemang skrivet av basisten Mattias Svensson samt några låtar skapade tillsammans med bland andra saxofonisten och tusenkonstnären Magnus Lindgren och som återfinns på plattan Interloop.
Det är ett skimmer av 70-talet som omsluter scenen när Jojje och hans medmusikanter leker och smeker fram långa improvisationer. Fritt och enkelt, men som emellanåt blommar ut i känslosam ekvilibrism. Han får med sig basisten Mattias Svensson på virtuosa utsvävningar, väl understött av Rasmus Kihlbergs underfundiga trumspel. Musik med på själ och hjärta.
Jojje delar också med sig av några historier från sin New York-karriär där han lirade med de allra största pojkarna i och på olika studios och scener.
Jag vet inte riktigt hur han tänkte när ett av extranumren visade sig vara psalmen Den blomstertid nu kommer. Det gör den ju förvisso, men först gäller långkalsonger och raggsockor. Kanske var det för att tända ett hopp om bättre tider. Nåja, några raggsockor behövdes dock inte denna kväll på Karlskoga jazzklubb. Här kom värmen från scenen i form av odödlig gitarrjazz, presenterat och paketerat av tre av detta lands mest begåvade musikanter. Det kan inte annat än bli jäkligt bra.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *