Genuin pubkväll med Ola Bjurman Band

Ola Bjurman Band

Ola Bjurman Band

Recension publicerad i KT/KK 2014-05-31
”Idag är medelåldern något högre, inga av de där killarna med kepsen bak och fram verkar vara på plats, då kanske det funkar med lite Dylan utan att man blir utslängd”. Orden är Ola Bjurmans när vi tar ett snack lite innan giget på Woodys i torsdags.
Det har blivit något av en tradition för Ola Bjurman och hans band att gästa Woodys pub i Karlskoga med mer eller mindre jämna mellanrum. I torsdags, på folknykterhetens dag, var det alltså dags igen.
”Det känns lite som att komma hem” tyckte Ola, så dalmas han i grunden är.
Någon som definitivt kom hem var Nikke Ström. Basisten och karlskogasonen som representerar sitt eget företag Bassomhelst och som har lovat att lira tills han dör. Det blir lite småsnack med gamla kompisar och givetvis var också mamma Elvi på plats, som alltid.
Och visst blev det en del Dylan, men också egna låtar och även lite Steve Earle på begäran.
Det är genuint och äkta när dessa veteraner äntrar scenen. Ola Bjurman är en underskattad bluestolkare och låtskrivare som borde få tillgång till större scener, även om hans röst och utstrålning passar alldeles utmärkt på en stimmig och ölstinkande pub och det är kanske där han trivs bäst.
Bengan Blomgren står karaktäristiskt nedböjd över sin Telecaster. Nikke Ström går in i sin bubbla. Trummisen Tomas Olsson lägger ett taktfast komp och nytillskottet Johan Lindström smeker sin steelguitar när han inte tar fram sin gitarr och trycker av några sköna ackordslingor och fantasifulla improvisationer med en spjuvrig uppsyn som får mig att litegrann tänka på Andersonskans Kalle i någon skön pilsnerfilm från 40-talet. Där har ni Ola Bjurman Band när det är som bäst. Johan Lindstöm är numera fullvärdig medlem i bandet enligt Ola själv och det tillskottet är välkommet.
Att det var folknykterhetens dag kanske inte märktes denna kväll, men det må vara förlåtet. Stämningen höjdes betänkligt under kvällen och det trånga golvet framför scenen fylldes av dansanta par som knuffade runt varandra i många olika stilar. En helt vanlig pubkväll, precis som det ska vara.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *