Frank & Vinny frälste jazzklubben i Karlskoga med virtuost gitarrspel

Frank Vignola och Vinny Raniolo

Vinny Raniolo och Frank Vignola

Frank Vignola & Vinny Raniolo
Cupol Jazz & Blues Club
Harrys, Karlskoga
Betyg 5

Publicerat i KT/KK 2014-10-17
Mina damer och herrar, härmed finns nu fyra gitarrer till salu på Ramshöjden i Degerfors. Efter kvällens lektion på jazzklubben är det bara att kasta in handduken och ge upp.
Nej, jag bara skojade, de får allt stå kvar i sina ställ och emellanåt genomlida mitt tafatta klinkande på deras vackra kroppar. Men för er som var på jazzklubben i onsdagskväll tror jag förstår hur jag tänker.
På scenen denna kväll, två mycket välansade och väldigt artiga amerikaner. Båda två med glimten i ögat men med djävulen i fingrarna.  Frank Vignola och Vinny Raniolo lämnar ingen oberörd. Det är två virtuoser med en mycket väl inövad tvåmannashow där låtar och lagom rumsrena skämt har sina bestämda platser. Det går inte att ge något annat betyg än fem, full pott. Jazzklubbens ordförande Acke Svensson antydde redan vid presentationen att detta skulle bli svårslaget. Det är nästan omöjligt att inte hålla med. Karlskogapubliken slukade dem med hull och hår och emellanåt fullständigt exploderade i ovationer. En kväll många sent ska glömma.
Med enbart två gitarrer och amerikansk utstrålning togs vi med på en musikalisk resa genom ett landskap där det mesta fick plats. De är snuskigt samspelta, varenda litet klink och varenda danssteg sitter som en smäck. Det är musik av de stora jazzgiganterna som Tommy Dorsey och Hoagy Carmichael. Låtar som September Song och Killing me Softly samt Shadows gamla gitarrdänga Apache. Givetvis också lite Django Reinhardt, men också Beethoven, Tjajkovskij och Mendelson. Allt med ett leende på läpparna och med fullständig perfektion. Därtill en lagom avspänd dialog med publiken.
Sista numret i första avdelningen annonserades som lite spanskt. Med slutna ögon drogs jag in i en ökentorr spagettiwestern med en cigarrtuggande Clint Eastwood sakta ridande ut ur staden där han nyss skapat rättvisa på sitt eget lilla sätt. Ja, ni vet de där filmerna av Sergio Leone som plågade biobesökarna på 60- och 70-talen. Naturligtvis avslutat med ett distinkt Olé innan de båda skyndade ut och sålde sina cd i pausen.
För att riktigt understryka sin virtuosa fingerfärdighet så avslutades kvällen med bland annat Rimsky-Kosakovs Humlans flykt i maximalt tempo. Stående ovationer och extranummer avslutade en kväll som blir svår att glömma. Ännu några världsartister har besökt och förgyllt lilla Karlskoga jazzklubb där 120 mycket nöjda gäster vände hemåt med ett brett leende på läpparna utan att särskilt lägga märke till ett blåsigt oktoberrusk.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *