En ny stjärna tändes (Anneli Evaldson)

 

Recension i KK 2011-03-18
Jag har vid otaliga tillfällen proklamerat, ja till och med tjatat om hur många kompetenta jazzmusiker detta avlånga land uppe i nord besitter. Det har inte ändrat sig på något sätt, beviset för denna tes framgick med all tydlighet även denna jazzonsdag på Cupol Jazz & Blues Club. Det som gjorde denna kväll extra spännande och intressant var att det presenterades en, för karlskogapubliken, helt ny bekantskap. Stockholmstjejen Anneli Evaldson har tagit sin publik med storm när hon nyligen varit ute på en norrlandsturné. Även den enda platta hon gjort och som kom ut i december 2009 har fått lysande kritik. Det var därför med en spännande förväntan jag och säkert många fler med mig tog sig till Harry´s på onsdagskvällen. Tillsammans var vi knappt hundra och jag vågar påstå att ingen ångrade sig nämnvärt. Det skvallrar de många stormande applåderna om. Anneli är tagen till samtliga jazzhjärtan i Karlskoga från och med denna bejublade konsert. I en vacker klänning som skvallrade om den sommar som förhoppningsvis är i antågande smekte hon sin publik medhårs i låtar som ”Lullaby of Birdland”, ”You and the Night and the Music” och ”When I fall in Love”, för att bara nämna några. Peak nr två var gästsolisten Philip Jers. En skånsk munspelare som till och med hade gjort gamle Tots Thielemans lite smått imponerad.
Om det dräller av kompetenta svenska jazzmusiker så är det inte på samma sätt när det gäller vokalister. Värmländska Rigmor Gustafsson och Viktoria Tolstoj några klart lysande undantag, det finns ytterligare några. Till dessa bör man nu även räkna in Anneli Evaldson. Hon har, trots att hon inte har någon som helst skolning, en fantastisk röst, härlig tonsäkerhet och det viktigaste av allt, en personlig utstrålning och en egen stil. Hon gräver, som de flesta, i den amerikanska sångboken, men hon gör det på sitt eget sätt, med stort hjärta och med sin egna stil. Hon har fått fantastiska arrangemang av basisten i bandet, Lars Ekman, men det räcker som bekant inte. Man måste också kunna göra något av det och det fixar Anneli. Det är både soft och tajt, men även tydligt och kraftfullt.
Till sin hjälp hade hon en handfull av de där musikerna jag inledde med. Martin Sjöstedt smeker toner ur sitt piano som det vore vattnet i en vårälv. Underfundige trummisen Jesper Kviberg och känslosamme basisten Lars Ekman stödjer upp och så har vi då den virtuose munspelaren Filip Jers, en makalös man som vid flera tillfällen väckte upp ståpälsen över hela kroppen med sitt känslofulla spel. Gungande i knän och med småsteppande steg på stället värkte stor musik fram ur ett väldigt litet instrument.
Avslutning blev ett extranummer som bara det hade varit värt entréslanten. Efter ett otroligt skönt intro av Martin Sjöstedt så gavs den grymmaste version av Bye, Bye Blackbird jag någonsin upplevt. En skön avslutning på en skön jazzkväll. Karlskoga jazzklubb har fått en ny jazzprofil att älska. Jag gissar att det inte tar alltför länge innan Anneli Evaldson är tillbaka på Harry´s tiljor i Karlskoga.

BJÖRN REIMERS
kulturen@karlskoga-kuriren.se


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *