Deborah Brown – en varm stormvind av kärlek och jazz

Cupol Jazz & Blues Club
Deborah Brown med Andreas Petterssons Quartet
Deborah Brown, sång
Andreas Pettersson, gitarr
Ulf Johansson Werre, piano, trombon och sång
Kenji Rabson, bas
Moussa Fadera, trummor
Betyg: 6 (av 5 möjliga)

Publicerat i KT/KK 2014-03-21
Jag måste inleda mina rader från onsdagens jazzklubb med en liten utsvävning runt betygssättningen av de kulturevenemang som jag försöker förmedla en känsla ifrån till just dig. Många kommer fram och har små kommentarer runt de omdömen jag brukar ge. Jag vill då, här och nu, förklara att de är helt och hållet subjektiva. Det är bara vad JAG tycker och inget annat. Jag sätter kriterierna och jag bedömer. Nu är det ju så att jag också är musikälskare, med en viss förkärlek till just jazz. Och eftersom vi har så ofantligt bra jazzmusikanter i detta land så blir ofta mina bedömningar höga. Kanske för höga ibland. Det ställer till det lite när det, som denna makalösa kväll med Deborah Brown, snabbt slår i taket. Men, då finns en liten räddning. Jag får göra som Expressen gjorde när de skulle bedöma fotbollslandslagets mittback Glenn Hysén efter en makalös match, jag tror det var mot England. Han fick sex getingar av fem möjliga. Så får det nu bli också denna afton. Det är Deborah och hela bandet väl värda.

Andreas Pettersson

Andreas Pettersson Quartet och denna osannolikt fantastiska sångerska Deborah Brown tog en hängiven Karlskogapublik med storm. Det började lite trevande. Andreas Pettersson berättade att detta var den andra konserten i början på en lång turné. Bandet var nytt och inget hade riktigt satt sig ännu. Lägg därtill att Deborah gillade att improvisera och välja låtar lite som föll henne in, vilket skapade en del förvirring. Samtidigt såg man i blicken på musikanterna vilken enorm respekt de har för denna galet virtuosa sångerska.
Inledningen blev Gerswin och Duke Ellington i lagom elegans. Som sagt, lite trevande innan allt satt på plats. Signalen på det var när man såg Andreas Pettersson, blundande och sakta gungande, njuta av den klockrena stämman som med omedelbar exakthet prickade varenda ton, innan han exploderade i en makalös improvisation på sin purpurfärgade Super Swede från AB Albin Hagström i Älvdalen.
Det hela rullar sedan vidare i en kokande gryta av virtuositet och ekvilibrism där samtliga på scenen sporrade varandra till yster lekfullhet och sanslös fantasi. Sköna dueller mellan Andreas gitarr och Deborahs röstimprovisationer gav rysningar längst hela ryggraden. Därtill Ulf Johansson Werres galet leklystna pianospel som inte liknar något annat. När vackra och stämningsfulla Spring Fever avlöstes av Deborahs hyllning till hemstaden Kansas City antog lokalen gospelstämning och stående ovationer.
Detta var, utan att på något sätt förringa någon av tidigare artister, årets jazzkonsert på Harry´s i Karlskoga. En världsartist som gav av hela sitt hjärta och ödmjukt tog emot publikens gensvar.
Isiga vindar och frostig halka mötte upp utanför stadshotellet på väg till bilen, men hjärtat och själen sjöd fortfarande av den värme och kärlek som levererats från scenen denna kväll. Jag är en samlare av upplevelser. Just denna kommer jag att bevara länge. Var du på plats tror jag du förstår vad jag menar.

BJÖRN REIMERS

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *