Bertil ”Jonas” Jonasson på Cupol Jazz i Karlskoga

Bertil ”Jonas” Jonasson

MUSIK
Cupol Jazz & Blues Club
Bertil ”Jonas” Jonasson kvintett
Bertil ”Jonas Jonasson, saxofoner
Erik Söderlind, gitarr
Kjell Öhman, piano,
Hans Backenroth, bas
Jocke Ekberg, trummor
Betyg  4

Han brukar kallas Sveriges Stan Getz och är också en erkänd uttolkare av Lars Gullins melankoliska barytonsax. Bertil ”Jonas” Jonasson är en flitigt turnerande herre med flera cd bakom sig. Senast en purfärsk med just Lars Gullin-tolkningar.
Erik Söderlind är en fullständigt lysande jazzgitarrist med en oerhörd känsla som ofta skapar gåshud över hela ens kropp när han flyhänt och virtuost smeker över sin gitarr. Låten ”Grandmothers Dream” är ett sådant tillfälle. En vacker hyllning till sin farmor som, enligt Erik, trots knappa resurser alltid pushat honom att satsa på musiken. Alla skulle ha en sådan farmor.
Trots dessa två, ypperligt kompetenta, musikanter ur två olika generationer är det kanske ändå kompet som kittlar mina sinnen mest en sådan här kväll. Kjell Öhman är min egen absoluta favoritpianist alla dagar i veckan. Han har gjort det mesta man kan göra som musiker på en svensk scen, men jag är övertygad om att han trivs bäst i hörnet på en jazzklubb där han, med ett ibland pillemariskt leende på läpparna, fritt får snickra ihop så oändligt mycket kompetent musik i synergi med likasinnade. Hans Backenroth, den värmländske basisten är inte bara den bakgrund alla skulle önska sig utan också en fullfjädrad solist på sitt instrument och Jocke Ekbergs sätt att med sina vispar smeka skinnen på sina trummor eller brista ut i ett fantasifullt och ekvilibristiskt solo är stor musik.
Ett huvudtema för kvällen var barytonsaxofonisten Lars Gullin och hans ofta melankoliska, blå ballader. I sviten Toka Voka Oka Boka (kul titel!) och The Waltz som inleds i lite folkviseton, kan man känna den melankoli Lars måste ha upplevt krypa efter de kala, vita väggarna under sina turer på mentalsjukhus för sitt drogmissbruk.
Kvällens höjdare var kanske ändå när huvudattraktionerna Jonasson och Söderlind lämnade scenen för den kvarvarande trion i Ray Browns Lined with a Groove. Här fick Öhman & Co briljera med den oerhörda känsla och intuition de har för jazzmusiken.
För jazz är känsla och inlevelse, men inte bara det. Jazz är själ, mystik, fantasi och ekvilibrism. Jazz är kärlek och sorg, sprudlande energi och djupaste tungsinne. Jazz kommer från de djupaste rötterna i det innersta av våra själar. Jazz är fysiskt och emotionellt. Jazz ska upplevas med hela kroppen och alla sina sinnen öppna. Det var just det jag gjorde tillsammans med 110 stycken likasinnade musikälskare på jazzklubben i onsdags. En kväll när våren utanför lågmält knackade på dörren och försiktigt utlovade samma grönska och värme vi alla så innerligt längtar efter och några av oss precis upplevt emotionellt.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *