Nisse Landgren bjöd på musik från vår nordiska själ

Magnus Lindgren & Nsse Landgren

MUSIK
Conventum, Örebro
Folkton, Jazz & Visa
Magnus Lindgren, dirigent, arrangör och solist
Nisse Landgren, trombon
Bohuslän Big Band
Wermlandsoperans orkester
Betyg: 4

Recension publicerad i Karlskoga Tidning 2012-04-24
En trebent järngryta puttrade rogivande. Stuvningen bestod av värmländsk stolthet, västkustliga havsvindar, folkliga rötter samt en kock med oerhörd fingertoppskänsla och förmåga att få alla dessa ingredienser att smakfullt harmonisera.
Det är en spännande anrättning som herrarna Landgren och Lindgren satt ihop och som just nu är på turné över landet. Degerforssonen Nisse Landgren har fått med sig landets kanske just nu mest spännande jazzmusiker, Magnus Lindgren, i ett projekt som aldrig tidigare skådats. Tillsammans med Wermalandsoperans symfonietta och Bohuslän Big Band har de skapat en konsert under rubriken Folkton, Visa & Jazz där kända och traditionella folktoner vackert, finurligt och mästerligt arrangerats ihop av Magnus Lindgren. I söndags var det Örebropubliken som fick uppleva denna mycket smakfulla spis.
Repertoaren är bland annat hämtad från inspelningar som Nils Landgren tidigare gjort med pianisten Esbjörn Svensson och består av toner ur den innersta av svensk folksjäl. Vad sägs om ”Ack Värmeland du sköna”, ”Kristallen den fina”, och ”Lapp-Nils polska”.  Allt detta så makalöst väl arrangerat för de båda orkestrarna av Magnus Lindgren. Han har verkligen satt ihop och utnyttjat alla de 47 musiker han har på scenen i de båda orkestrarna på ett genialt sätt. Symfoniskt träblås och stråkar gav mystik och magi medan storbandets olika blåsektioner renderade anrättningen styrka. Allt sedan kryddat med fantastiska solister och soloprestationer. Förutom Nils på sin trombon och Magnus själv på flöjt och klarinett så består Bohuslän Big Band av mycket kompetenta musikanter.  Både Nisse Landgren och Magnus Lindgren kan verkligen töja på alla gränser, både musikaliskt och i utnyttjandet av sina instrument.  Det hela hopknutet med en vältrimmad rytmsektion där den oerhört virtuose basisten Yasuhito Mori på något sätt var rosetten i den knuten.
Publiken fick uppleva magi från första ackordet när tonerna till Hugo Alvéns ”Midsommarvaka” inledde konserten. Det var bara att sluta ögonen för att se älvorna dansa ut över dimslöjade gryningsängar eller uppleva bergatrollens hetsande dans med svängande svansar i takt.
Nisse Landgren behöver ju ingen speciell presentation, inte heller Magnus Lindgren för jazzvänner, även om Nisse försökte då han berättade att konsertens initiativtagare var ett geni från Västerås och ett stôlpskôtt från Degerfors. Detta på omisskännligt degerforsmål. Nisse bjöd också på sin väldigt speciella röst i ”Vem kan segla förutan vind” och få kommer att glömma Magnus Lindgrens sätt att utnyttja sin tvärflöjt i sin egen låt ”Dalodrum”.
Nisse pratade i ett mellansnack om det där med att som musiker finna den rätta tonen. Måtte han aldrig komma dit, må han få fortsätta att söka livet ut. Det är ju vägen och inte målet som är storheten i det mesta. Så också musikupplevelser av detta slag.
En sak till: Jag önskar att Lapp-Nils själv fått vara på plats. Jag undrar stilla hur han upplevt sina eldiga toner från sin ensamma fela i Magnus Lindgrens paketering. Jag tror han blivit glad.

BJÖRN REIMERS

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *