När Django Reinhardt kom till Karlskoga

Gustav Lundgren – gitarrvirtuos

Publicerad i Karlskoga-Kuriren 2011-02-04

”Det måste ju ni veta, ni var ju med på den tiden”. Citatet är gitarristen Gustav Lundgrens. Gustav var tillsammans med sina Gypsy Swing-polare första gäst på Cupol Jazz & Blues Club:s vårprogram under rubriken Django Project.
Citatet uttalades i samband med en fundering över om det fanns TV 1939, vilket ger en bild av vad Gustav ansåg om medelåldern på jazzklubbens publik i Karlskoga. Något som jag själv tidigare raljerat en del om i mina artiklar och recensioner. Just denna kväll var dock Gustavs fundering lite felplacerad. Av de cirka 120 betalade var det ovanligt mycket ungdom. Ett förtydligande: ungdom i detta hänseende betyder besökare under 40 år eller så. Månne ett trendbrott, eller så var det Gustav Lundgren och hans band samt den musik de valt som drog en lite yngre publik.
Nåja, nog om detta. De som var på plats denna onsdagskväll tror jag inte ångrade sig det minsta, det tyder de mullrande applådåskorna på som briserade vid varje soloparti. Den för kvällen något annorlunda sättningen av två gitarrer, bas och dragspel samt stundom tenorsax tilltalade, inget snack om saken. Sannolikt mycket beroende på de som trakterade dessa instrument.
Hur många av er har någon gång spelat gitarr, hand upp? OK, ni kan ta ner nu. Ni som försökt er på detta komplexa stränginstrument förstår något bättre vad som utspelades på jazzklubbscenen, speciellt om ni var där. Ni andra får som Ernst Kirchsteiger, ”känna in”. Jag tillhör själv denna skara som kan några ackord och jag vet inte om man ska bli förbannad eller bara imponerad när man upplever dessa musiker, jag väljer dock, efter en stunds fundering, det senare.
Gustav Lundgren är en tekniker utöver det vanliga, men han är en tekniker med ett stort hjärta och en lika stor själ, vilket gör det hela mycket större.  Han lirar Django Reinhardts speciella Gypsy Swing- musik med varenda por, varenda cell i kroppen involverad där han sitter nedböjd över sitt instrument. Gustav är dessutom lysande som ”mellansnackare”. Han har en perfekt avvägning mellan fakta och humor, vilket jag personligen gillar. Mellansnacket är en viktig del av helheten under en konsert, Gustav Lundgren behärskar även denna konst till fullo.
För första gången trakterades det dragspel i jazzklubbens historia. Men ska det ske så ska det ske med stil. Dalmasen Anders Larsson besitter denna stil och därtill kompetens. Han lirade dragspel redan som spädbarn och som jazzdragspelare måste han vara en av de mest virtuosa. Med ett uttryckslöst ansikte bakom sitt ”skåp” skjuter Anders av partier som framkallar ståpäls. Magnus Uggla myntade ”flera tusen toner per minut” med riktning mot denna genre. Ja, ni förstår…..
Naturligtvis ska även den andre gitarristen Martin Widlund och basisten/tenorsaxofonisten Fredrik Lindborg också nämnas. Fredrik är välkänd på dessa tiljor, kanske inte som basist, något han dock också behärskade. Martin debuterade på Karlskoga jazzscen, men är säkert välkommen åter.
Enligt Gustav Lundgren har Django Reinhardt spelat in över 1000 låtar. Det mesta finns nu gratis på Spotify. Inte alla, men några av dessa framfördes, vad sägs om All of Me, Honey Suckle Rose, Te for Two, Lady Be Good, Chaplins Smile och Djangos egen Minor Swing, alla med Gustav Lundgrens speciella avsändartouch.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: till jazzklubben i Karlskoga kommer det världsartister på löpande band, så även denna onsdag. Den skuggsida som finns bland jazzmusikanterna framkom också, smärtsamt, rent bokstavligen. Den eminente dragspelaren Anders Larsson, kämpade med en ond rygg efter att ha burit soffor på Mio Möbler i Borlänge. En tragisk baksida som visar att inte ens en virtuos av klass kan försörja sig på sin musik om han då inte väljer att bli kanonmat i Idolhysterin eller liknande företeelser. Tragiskt var namnet sa Bull!

BJÖRN REIMERS
kulturen@karlskoga-kuriren.se


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *