Magisk avslutning på jazzsäsongen med Christina Gustafsson

Christina Gustafsson

MUSIK
Cupol Jazz & Blues Club
Christina Gustafsson med Mathias Algotsson trio
Christina Gustafsson, sång
Mathias Algotsson, piano,
Christian Lind, bas
Calle Rasmusson, trummor
Johan Setterlind, trumpet/flygelhorn
Betyg 5

Det var debut för värmländska Christina Gustafsson på Karlskoga jazzklubbs scengolv när vårprogrammet avrundades. Det var dock en premiär med mersmak. Sällan har en artist blivit så hyllad som Christina blev efter och under konserten. Publiken var exstatisk.
Ni som brukar läsa mina blygsamma intentioner att återge jazzklubbens konserter har nog vid ett flertal gånger sett mig poängtera att vårt avlånga land är fyllt med oerhört kompetenta jazzmusiker. Det vill jag med kraft understryka ännu en gång. Mathias Algotsson med trio samt gästartisten, trumpetaren Johan Setterlind är, trots i sammanhanget ganska unga år, lysande världsmusikanter. Det bevisades med råge denna kväll. Oerhörd fantasi, känsla och ekvilibrism leder till makalösa upplevelser.
Detsamma gäller också sångerskan Christina Gustafsson. Hela hon är som ett enda sprudlande instrument. Hon har ett väldigt brett register och är kolossalt tonsäker. Därtill, och det kanske viktigaste, hon har grym känsla och lägger hela sig själ i sitt uttryck. Jag tror det var det sistnämnda som appellerade mest på kvällens publik. Det är nämligen skillnad på att sjunga jazzlåtar och att sjunga jazz.
Jag blir också glad över att hon skriver och framför egen musik. Har inget emot jazzstandards, det finns mycket odödlig musik, men det känns väldigt fräscht med lite nytt. Tillsammans med Algotsson trio och Johan Setterlind har de också arragerat och byggt upp låtarna i en skön synergi. I hennes ”In The Light of New York”, där Christina reflekterar över staden hon tillbringat två år i och i ord och ton fångat dess själ, gör hon det i skönt samspel med Setterlinds flygelhorn. Det känns liksom så självklart.
Vi får också några helt instrumentala upplevelser. Inledningen efter pausen, ett vemodigt flygelhorn som sveper ut i lokalen som en dimma från djupa skogar samtidigt som ett piano smyger ut ett stilla höstregn, understött av smekande bas och viskande trummor. Magi.
Kvällens höjdare kanske ändå var när trion piano, bas och trummor framförde ett arrangemang på den norska folkmelodin Per Spelman, hopknåpat av Mathias Algotsson. Aldrig har väl en mobiltelefon ringt så olämpligt som då, mitt i Christian Linds trollska basintro. Calle Rasmussons trumspel ligger utanför alla gränser och Algotssons piano rinner som en yster vårbäck ut i publikhavet.
Avslutningen och extranumret Bye, Bye Blackbird som gick i ett rasande tempo och med all den fantasi och äkthet dessa glada musikanter hade att uppbringa, var en fullvärdig avslutning på en konsert som karlskogapubliken sent ska glömma. Utan tvekan var denna kväll värd en fullpoängare och när en tagen Christina Gustafsson tackar publiken ”med värme från våra hjärtan” som hon uttryckte det så har väl aldrig något varit så ömsesidigt.
Jazzklubben tar nu en välförtjänt paus över sommaren och återkommer med nya krafter till hösten. Till dess väntar sol och värme, grillolja och kall pilsner innan vi åter kryper in i mörkret och låter oss uppslukas av nya musikupplevelser i Cupol Jazz & Blues Clubs regi.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *