Kvällen när Queen välte Karlskoga

 

Hyllning till Queen

Publicerat i KT/KK 2013-09-30
Kära karlskogingar i närheten av Skranta med omnejd, när ni nu vaknat på måndagsmorgonen och känt mystiska vibrationer i luften så är allt som det ska. Det är inga utomjordingar som startat invasion, nej det är bara efterskalven från Queenkonserten vid Bregårdsskolans aula på lördagskvällen som sakta håller på att ebba ut. Ni som var där förstår, ni andra är att beklaga. Ni missade nämligen årets show.
Fullsatt salong! Lapp på luckan! Drygt 100 man på scenen med en smått galen dirigent i spetsen och en sångsolist som får håren på ryggraden att resa sig så har ni ingredienserna i den rockgryta som fullständigt exploderade inför en hyperentusiastisk publik som hyllade de medverkande med stående ovationer som aldrig ville sluta. Det enda negativa man skulle kunna säga är att det slutade alldeles för tidigt.
Johan Boding, musikalartisten som bland annat vunnit Guldmasken för sin roll i Miss Saigon, är en av få värdiga att axla Queenikonen Freddie Mercurys mantel. Han gör det med den äran. Han är helt enkelt lysande i allt han gör på scenen. Inklusive snacket med publiken.
Inledningen satte ribban högt: We Will Rock You och We Are The Champions i snabb takt skapade ett omedelbart tryck som höll i sig genom hela konserten. Det är svårt att definiera och beskriva spontan och äkta glädje med ord. Men när det bubblar, både från scenen och i publiken skapas en kemisk reaktion som kan liknas vid statisk elektricitet. Det slår gnistor och det skapas magi. Dirigenten Ulf Wadenbrandt hade verkligen pumpat upp stadens symfoniorkester till bristningsgränsen. Alla fick bli rockstjärnor för en kväll och alla älskade det. Det gällde givetvis också Öjebokören. En kör som är van att showa.
Några låtar stack ut. Det skapades dramatik när kören och Johan Boding fann varandra i The Prophet Song och Love Of My Life. Likaså i inledningen av andra akten när man tog sig an Bohemian Rhapsody.
Gitarristen Morgan Lydemo fick briljera i I Want it All och lekfullheten fortsatte i Good Company där en udda sättning av trummor, banjo och tuba kompletterade Johan Bodings röst.
Att avsluta med The Show Must go On kan kännas tvetydigt, men jag är övertygad om att lördagskvällens show fortsatte att klinga i mångas öron under hela helgen hos de som var på plats. Det är inte ofta, men ibland får man uppleva den där magin, människor emellan, som bara musik kan skapa.  Kemin mellan scen och publik, känslan av att uppnå något tillsammans.
Så var det i Bregårdsskolan aula i lördags kväll. Lyckliga är vi som var där.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *