Jerry Haglund med vänner skapade magi

Recension publicerad i KT/KK 2013-02-27
– Man blir inte direkt miljonär, men det är ju så förbannat kul! Orden är Jerry Haglunds och det illustrerar nog ganska väl hur en ung jazz- och bluesmusikant oftast har det nu för tiden.
Karlskogasonen och gitarrvirtuosen Jerry Haglund är sedan sju år tillbaka stationerad i huvudstaden. Jobb, för det mesta, på klubbar och privata fester. After Ski i Chamonix har blivit en tradition, likaså Gotland under sommaren. Man måste ju leva som han själv uttrycker det. Annars är det nog bluesen som ligger Jerry närmast hjärtat. Även om den senaste plattan som kommer i april mera är åt populärgenren enligt honom själv. Bara eget material som han också producerar. Spännande.
Nu gästade Jerry hemmet och Karlskoga Jazzklubb och han gjorde det med en högst intressant sättning. Vad sägs om tuba, basklarinett/saxofon, gitarr och trummor trakterat med ekvilibrism, känsla och magi. Jo, för så var det.
Magi redan i inledningen med Ray Charles Hallelujah, I Love Her So och Alberts Kings Born Under A Bad Sign. Tänk er sedan John Lennons fantastiskt vackra Norwegian Wood framförd på gitarr, basklarinett och trummor, samt en finstämd When You´re Smiling på enbart saxofon och gitarr. Har jag nämnt ordet magi? I så fall kommer det här igen. Magi!
Jerry Haglund är på alla sätt en intressant och oerhört begåvad musiker. Han vågar experimentera och göra saker på sitt eget sätt. Tillsammans med vännen sedan många år, Björn Larsson på saxofon, tubaspelaren Felix Rothman och en av våra mest kompetenta jazztrummisar Jesper Kviberg blir det också möjligt att skapa tolkningar fyllda av kärlek, mystik, lust och mod.
Jerry är en ödmjuk herre på scenen med lagom torr humor som passar hans lite lågmälda stil. Kompletterad av en lagom förvirrad Björn Larsson, en laid back Felix Rothman och en djupt engagerad Jesper Kviberg blir helheten, ja just det, magisk. Kanske var det i Duke Ellington´s gamla Caravan det som mest och bäst illustrerades.
Men, det var inte bara Jerry Haglund Band denna kväll på jazzklubbsscenen. Ytterligare en musikant med rötterna i Karlskoga fick de drygt 100 i publiken att ta sig till Nightskift denna onsdagskväll. Hans Bergman såg dagens ljus i Karlskoga redan 1939 och har sedan 60-talet tillhört Kungliga hovkapellet som klarinettist. Men här var det under namnet Saxarus tillsammans med ytterligare fyra saxofonister, Dick Nilson på sång samt komp som han swingade sig genom en klassisk repertoar signerat bland andra Herbie Hancock, Lennie Niehaus, Miles Davis, Lars Janson och Wayne Shorter, bara för att nämna några. Hela gänget är givetvis gedigna musiker, men helheten kändes lite väl utslätad i mina öron. Det ville inte riktigt sticka ut, men det är inte säkert att det var meningen heller. Publiken på jazzklubben i Karlskoga är oerhört bortskämda med den yppersta av svensk och nordisk jazzelit. Jag tyckte inte riktigt att Saxarus räckte ända upp i den toppen. Det gjorde dock Jerry Haglund med vänner och det med råge. Jazz och blues är i mångt och mycket traditionellt, men det är när man vågar bryta mönster och skapa nytt som det blir spännande och, ja just det, magiskt. Det har Jerry Haglund fattat och det tycker jag vi ska vara glada över.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *