Georgie Fame – rutinerat utan att imponera

MUSIK
Cupol Jazz & Blues Club
Georgie Fame med Claes Cronas kvartett
Georgie Fame, sång och piano
Claes Crona, piano
Amanda Sedgwick, sång och saxofon
Hans Backenroth, bas
Johan Löfcrantz Ramsey, trummor
Betyg 4

Jag är normalt lite kluven till dessa gamla artister som vägrar ge upp och som hankar sig fram på allt mindre scener. Vana vid stjärnstatus måste de nu stå ut med enklare miljöer. Lite så var också min känsla innan denna konsert, men, förutom då den enklare miljön, så kom det mesta på skam. Georgie Fame har kvar både utstrålning, mystik (när han vill) och framförallt sin röst från tider då det begav sig. Därtill omgav han sig med musikanter som kan lyfta vilken medelmåtta som helst till skyarna.

Georgie Fame är nu ingen medelmåtta, inte på några sätt. Han gav strikta order om fotoförbud, precis som de allra största. Det var endast undertecknad som fick använda kameran denna kväll och då enbart under första låten. Ingen i publiken fick bruka sin mobil vilket för mig är fullkomligt ofattbart. För dagens artister är detta verkligheten. Alla har idag en kamera i fickan och använder den flitigt. Tänk vilken PR att bli utlagd på olika sajter utan att det kostar något alls.
Nåja, som sångare och artist var det dock lite mer avslappnat. Gissar att Mr Fame trivs bättre på scenen än utanför. Småsnackande med sina medmusikanter smög han, lite tomtelikt, runt på scenen, smånynnande och deltagande när ekvilibristiska improvisationer östes ut över publiken. Lite torrt småskämtande i mellansnacket som annars mest bestod av att räkna upp olika musikanter på originalinspelningar och liknande. Också en väldigt lång historia om sin först hit, Yeh, Yeh, och sitt första sverigebesök, följd av just låten, Yeh, Yeh.
Annat på repertoaren var exempelvis Leslie Young, Tadd Dameron och Lil Harding Armstrong. Tadd Damerons Accentuate the Bass, gavs som en liten hyllning till Sveriges bäste basist, Hans Backenroth, som gjorde sitt sista gig för denna gång med Georgie Fame. En utmaning han tog på fullt allvar.
Bandet, som sagt, är värda en egen hyllning. Det är gediget, fulländat och virtuost att uppleva dessa jazzmusikens hantverkare och dess finsnickeri i improvisationer och bakgrunder.
Georgie Fame har 50 år av rutin i bagaget och gör inget av en slump. Kanske är det just det som gör det lite tråkigt. Det känns som en vanlig dag på jobbet när han står på scenen. För att en konsert ska lyfta behövs lite spontanitet och närvaro. Det saknade jag personligen lite av denna kväll.
Nu tar vi sommarlov från dystra klubbmiljöer och ser fram emot sommar, sol och musikfestivaler av olika slag innan vi till hösten kryper tillbaka in i mörkret för nya sköna musikupplevelser.
Ha en skön sommar!

BJÖRN REIMERS

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *