Sinne Eeg sprudlade och trollband

Morten Ramsböl och Sinne Eeg. Dansk jazz i världsklass.

Publicerad i KT/KK 2012-11-09
Kanske var det meningen att kvällen skulle bli en gravölsafton. Det var för sista gången som Cupol Jazz & Blues Club arrangerade sin onsdagkonsert i invand klubbmiljö på gamla Statt. Harrys som det numera heter.
Nu blev det inte så av flera skäl. Jazzklubbsgänget med Acke Svensson i spetsen har redan med nöje godkänt den nya lokalen, NightShift på Värmlandsvägen, gamla Wictoria, och välkomnade publiken dit till nästa gång.
Det andra skälet var att det är omöjligt att hålla gravöl med Sinne Eeg och hennes musikanter på scenen. Åtminstone inte om man med gravöl inkluderar sorg och vemod.
Nej, detta danska yrväder har andra strängar än vemod på sin lyra. Låt vara att hon emellanåt låter blå toner trollbinda i någon stilla ballad, men kryddningen hennes medmusikanter ger den anrättningen är inte tungsinthet och melankoli. Nej, det är ändå fullt av liv och kärlek.
Sinne Eeg blandar friskt mellan det som vi brukar kalla standards och egen musik.  Redan i inledningen sätter hon och pianisten Jacob Christoffersen ribban och den lades högt ska ni veta. Sinnes scatsongimprovisation och Christoffersens explosionsartade pianosolo fick många i publiken att dra efter andan. Var skulle detta sluta?
Ja, bland annat i ett acapellaavsnitt i Rodgers & Hammersteins It Might As Well Be Spring som spred den så berömda ståpälsen ut över drygt 120 bergtagna kroppar i den nu helt elektrifierade lokalen. Eller basimprovisationer av Morten Ramsböl som försatte både musiker och åhörare i någon slags trans under de sekunder som dessa musikaliska äventyr levde.  Jacob Cristoffersens piano redan nämnt. Glömmas ska heller inte den inlånade trumslagaren Anders Kjellberg. Han varvade orkanliknande solon med känslofyllda och smekfulla rytmer, precis anpassat till situationen.
Sinne Eeg är unik på många sätt. Hon skapar och producerar egen musik. Hon ger dessutom ut den på eget förlag. Hon vågar vara sin egen där hon står på scenen och förmedlar ett dansksvenskt och skolflicksfnittrigt mellansnack mellan väl utvalda låtar. En av låtarna, Better Than Anything, får symbolisera och sammanfatta denna sprudlande jazzkonsert. En av textraderna lyder ”Better Than Anything Except Being In Love”.  Det får gälla som kvällens stora sanning. Jag är helt enkelt övertygad om att kvällens samtliga åhörare numera är våldsamt förälskade i denna makalösa danska och hennes medmusikanter. Berusad av musik och tagen av stämning märktes inte ens det strilande höstregnet på väg till bilen. Den sista jazzkvällen på Statt i Karlskoga.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *