Ronader Blues på Mastmagasinet i Kristinehamn

Publicerat i Karlskoga-Kuriren 17 juli 2010
Blues, nostalgi och en kall pilsner
Det fanns stor anledning till nostalgikänslor när Ronander Blues gästade Kristinehamn och Mastmagasinet på torsdagskvällen. Mats Ronander med rötterna i Örebro där vi gamla närkingar kommer ihåg Blues Quality och Nature där ”Malla” inledde sin långa musikantkarriär. Nikke Ström och Bengan Blomgren från Nynningen och Nationalteatern under den alternativa musikens glansdagar ur vilka även trummisen Tomas Olsson är sprungen. Några minns säkert också ”semesterbandet” Varmare än kôrv, med Totta Näslund tillsammans med Malla, Nikke och Bengan. Således nostalgi upphöjt i två som varmt kletade sig fast i den fuktiga sommarkvällen där regnet precis upphört och sommarlediga värmlänningar villigt tog sig en kall bira i glada vänners lag i väntan på Ronander & Co.
Krögaren på Mastmagasinet, Göran Matutinovic, stod i baren med ett stort leende på läpparna och fyllde den ena bägaren efter den andra. I kväll var det party.
Göran berättde att han egentligen inte är någon bluesman, även om hans sommartema delvis går i bluesens tecken. Om ett par veckor kommer Roffe Wickström till krogen.
– Nej, fick jag själv bestämma skulle det bli metal, men det skulle nog inte falla gästerna i smaken, tror Göran med ett smittande skratt. Beror förstås på vilken metalband som kommer, men det låg en del i vad Göran sa när man blickade ut över publikhavet. Det såg på något sätt mer bluesigt ut.
På snikhyllan har skeppare Lars Sundling ankrat upp med sin besättning. Snikhyllan innebär marken på andra sidan ån, där man kan lyssna utan att betala inträde och där man får ha med sig sin egen förfriskning. Lars som är gammal örebroare ser fram emot kvällens gig utifrån den nostalgi som är så påtaglig denna afton.
Mats Ronander är kanske inte mellansnackets mästare, inte heller Nikke Ström, men det är helt OK, dessa herrar låter hellre musiken tala och ett pärlband av blues och rock´n roll radades upp inför en mer och mer entusiastisk publik. Musik av J J Cale, Sleepy John Estes och Bruce Springsteen, bara för att nämna några.
Det talas idag om att skriva ut kultur på recept och kanske är det något som är mer genomtänkt än man först kunde tro. För visst blir man både glad, upprymd och varm i själen av den kraft som ett gig av detta slag innebär. Det underfundiga i Bengan Blomgrens gitarr, energin i Tomas Olssons trummor, pulsen i Nikke Ströms bas och känslan i ”Mallas” munspel. Det är ett gediget hantverk av musikanter som bara blir bättre ju längre kvällen framskrider.
Två inrop, och det sista en direkt hyllning till kanske den störste bluesmannen av alla, Totta Näslund. Totta som alldeles för tidigt fick ge upp för sin sjukdom och som skulle fyllt 65 i år om han fått leva.
När man sedan sakta tar sig hemåt i den ljumma sommarkvällen som långsamt går mot midnatt och med avslutningslåten I´m Going Down ringande i öronen är det verkligen inte så man känner sig. Nej, snarare glad, upprymd och smått tacksam. Tacksam mot livet, sommaren, sin käresta och musiken. Musik framförd av gedigna hantverkare som får tiden att stanna upp för en stund och skapar en äkthet och en skön ”här och nu-känsla”. Något som enbart är förunnat de sanna musikanterna.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *