Recension – Sinne Eeg

Sinne Eeg
Recension Sinne Eeg på Jazzklubben i Karlskoga den 4 mars 2010

MUSIK
Sinne Eeg på Cupol Jazz & Blues Club
Sinne Eeg, sång
Jacob Christoffersen, piano
Lennart Ginman, bas
Morten Lund, trummor
+++++ (5 plus)

Magi i vemod och mollton
När det dyker upp nya stjärnor brukar de alltid jämföras med de redan etablerade, så har det alltid varit och så också för danskan Sinne Eeg. Anitha O´Day och Dinah Washington är två sådana, i och för sig helt OK jämförelser, men till vilken nytta egentligen?  Jag bestämmer mig här och nu att helt enkelt att inte göra något liknande. Sinne Eeg står definitivt stadigt på egna ben och har sin plats på stjärnhimlen utan sådana liknelser. Om än ännu lite undanskymt kanske, men vänta och se…..
I en svart dress i någon form av haremsstuk intog Sinne Eeg den lilla enkla scenen på Statt i Karlskoga, lite blygt och ängsligt till en början. Inledningslåtarna välkända, Rodgers och Hammersteins Sound of Music och My Favorite Things ur samma musical. I och med det var allt på plats, publiken kände igen sig vilket alltid skapar trygghet.
Sinnes gulliga dansksvenska bidrog även till små upplättande fniss ibland åhörarna, särskilt när hon med viss möda lyckades uttala ordet ”skiva” fullt förståligt.
Med det var sedan det började på riktigt, för nu vågade Sinne ge sig hän åt sin egen musik.
– Jag åkte till Berlin för att skriva musik men återkom endast med den här i ”tasken”, berättar Sinne när hon presenterade sin första egna låt, The Streets of Berlin.
I låten Time to Go, också en egen komposition, enbart ackompanjerad av sin pianist Jacob Christoffersen, lyste hennes danska influenser igenom. Man kan höra det mollstämda vemodet, lågmält, vackert och, som sagt, danskt.
Uppryckning i What a Little Moonlight Can Do, mer känd som Vad en liten gumma kan gno med Monica Z och text av Tage Danielsson, och i detta nummer presenterade sig också pianisten Jacob Christoffersen och trummisen Morten Lund via ett par riktigt galna soloprestationer som rev ner både jubel och applådåskor.
I andra avdelningen fortsatte Sinne med flera av sina egna kompositioner och hennes molltoner förflyttade många i publiken rätt ut i det blå. Tomma blickar eller slutna ögon och kroppar som sakta gungades i den stämning som stilla och ljuvt smektes genom salen, ut ur tid och rum för en kort stund. Det är dessa tillfällen, inte så ofta skapade, som gör sådana här kvällar magiska.
Sinne Eeg är komplett som jazzartist. Hon har rösten, omfånget, utstrålningen, värmen och den närvaro som skapar magi. Det är något med henne som är så himla självklart att jag inte riktigt hittar formuleringarna. Tillsammans med sin trio lade hon den 130-hövdade Karlskogapubliken för sina fötter. Precis vad som just nu sker överallt där hon dyker upp. Sinne Eeg är på god väg att erövra en hel jazzvärld med sitt danska vemod och sina dova molltoner och det känns inte ett dugg konstigt att skriva just detta för det är dagens sanning.

BJÖRN REIMERS
kulturen@karlskoga-kuriren.se


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *