Pillow, nordisk jazz

MUSIK
Pillow på Cupol Jazz & Blues Club
Svein Erik Martinsen – gitarr & sang
Lars Tormod Jenset – kontrabas
Bjarke Falgren, violin, altfiol
iiii

Foto: Björn Reimers

Glädje, fantasi och lekfullhet
En kandelaber med fyra ljus, tre killar, en dansk och två norrmän, en scen i helsvart och ca 50 personer i publiken. En gitarr, en fiol och en kontrabas – ibland behövs det inte mer för att skapa mystik, ibland är det enkla det stora. Så var det på Statt på onsdagskvällen när Pillow besökte Cupol Jazz & Blues Club.
Det är tre mycket välmeriterade herrar som kliver in på Statts scen efter att blivit välkomnade av jazzklubbens ordförande Bosse Carlén. Innan har ett spontant firande med sång och hurrarop avklarats då Nisse Hahne, nyss fyllda 90 år, glider in i lokalen.
Med välmeriterade menar jag att de är både välutbildade och behängda med en mängd utmärkelser och diplom. Exempelvis fick Bjarke Falgren titeln ”Årets danska jazznamn” 2003 och har också höjts till skyarna som den näste Svend Asmussen.
Men, utbildning och diplom är bara en del av helheten. För publiken är känslan och den enorma glädjen i att få stå där framme och spela något som övertrumfar både teoretisk kunskap och teknik.
Jag tror det var Lill-Babs som en gång sa att ”kommer det bara tre åskådare till min show ska de ha samma upplevelse som om det var fullsatt”. Precis så resonerar också Pillow. Trots att det var mycket glest i bänkraderna gav de tre allt och lite till. Publiken fick även vara med om hela fyra uruppföranden. Helt nya låtar som för första gången framfördes inför publik.
Repertoaren och stilen är svårdefinierbar. I programmet står det pop med inslag av jazz och roots och det är väl lagom diffust, för visst är det stor bredd. En och annan riktig standard à la 50-talsschlager där man efter introt nästan förväntat sig att gamle Ol´blue eyes skulle ta första stämman, varvat med fantasifulla och lekfulla improvisationer där Svein Erik och Bjarke liksom duellerar med sina instrument. Man kan se i blickarna att de gör allt för att överraska varandra och komma med något som tidigare aldrig skapats av dessa flinka fingrar och finurliga hjärnor och de gör det också med stor humor. Tyvärr så hänger jag inte riktigt med i mellansnacket när Bjarke Falgren skojar med publik och medmusikanter, min danska räcker inte till, men publiken skrattar emellanåt högljutt, så jag inser att han nog är ganska skojig också.
Avslutningen och extranumret är en explosion av sanslös spelglädje och fantasi. Här innefattas även den bästa version av Beatles ”Here comes the sun” jag någonsin hört utöver originalet. Kvällen på Statt i jazzklubbens regi var återigen en så´n där riktig höjdare och säkert en stor överraskning för många. Titt som tätt erbjuds världsmusik i denna lokal, det är synd att inte fler upptäckt detta faktum. Skandinavien besitter en stor del av denna världs absolut bästa jazzmusiker och några av dem besöker Karlskoga med jämna mellanrum. Ibland uppstår då magi, så var det i onsdagskväll och jag är glad att jag fick ta del av den upplevelsen.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *