Nyårsrevyn i Karlskoga 2009

Slutnummer

REVY
Bubblan som sprack
Gôrskôjs nyårsrevy
Regi: Titti Hansson och Anette Jakobsson
Kapellmästare: Mats Larsson
Betyg +++

Årets Nyårsrevy – Sprudlande energi, men lite för väluppfostrat
Det första man kan konstatera är att det är ganska harmlöst att vara politiker i en kommun som Karlskoga. Åtminstone om man ser till riskerna att lagom till årsskiftet slaktas på lokalrevyns altare.
Nej, till detta verkar Gôrskôj-gänget alldeles för väluppfostrade. Jag tror många förväntade sig att just i år när till och med revymakarnas egen scen hotats av den kommunala nedskärningen, så skulle beslutsfattarna få sina fiskar varma om så aldrig förr, men av detta nästan intet. Möjligen gavs en antydan till bitterhet i en vink om att nästa års revy förmodligen kommer att spelas under någon periodpaus i Nobelhallen.
Det andra konstaterandet är att gänget bakom Gôrskôj är väldigt duktiga på det de gör, de besitter precis den där sprudlande glädjen och energin som behövs för att lyfta en show av detta slag. Synd bara att årets manus inte kom upp i samma standard. I några nummer står skådespeleriet och uttrycket högt över den text som förmedlas, vilket gör att totalupplevelsen naggas en del i kanten.
Man kan också fundera ett slag över om en sång med text om allas lika värde platsar i en revy som samtidigt gör sig rolig på både pensionärers och män i blåställs bekostnad.
Nåja, man kan och ska naturligtvis skoja om det mesta, bara det görs med finess.  Och några snytingar fick väl ändå kommunledningen ta, både verbala och mer direkta. Turerna runt skolan i Granbergsdal illustrerades med en boxningsfight mellan politiker och föräldraförening. Vem som vann, nja det står väl fortfarande skrivet i stjärnorna, eller….?
Förhandssnacket skvallrade om att det återigen var revyns dansnummer som skulle vara behållningen. Och även om det nu inte blir några guldmedaljer likt förra året, så är jag beredd att instämma. Ska man gå på publikreaktionerna så var det nog slutklämmen i akt ett där ”Nellas Notoriska Nickedockor” det vill säga hela ensemblen gav järnet i ett galet dansnummer där Thomas Sönnerstams gestaltning av fågeldansen och Robin Davidssons miner under klassisk ballongdans var de stora behållningarna. Balettens docknummer rev också ner publikjubel.
I ”omklädningspauserna” presenterade sig damerna Bacon och Kassler med lite ordvitsande och snabbhumor som gav viss ”tyngd” åt helhelheten. Tyngd som undertecknad bokstavligen fick uppleva efter att få ha fröken Kassler i knät för en stund.
Daniel och Victorias åstundande bröllop i en travesti på Askungen, Sverigedemokraternas anstormning mot Riksdagen och Thomas Sönnerstam som bladlus är ytterligare några nummer jag tar med mig hem och som tillsammans med dansnumren gör att det trots allt, i slutändan blir ett godkänt betyg. Det vittnar inte minst den fullsatta lokalens reaktioner om under föreställningens gång.
Slutnumret ”Vi som kan revy” hälsande alla tillbaka till nästa års föreställning. Frågan är då om Gôrskôjs farhågor att endast få utrymme i någon periodpaus på Nobelstadion blir sannspådda eller om vi även nästa år värdigt kan skåla in det nya året i detta kulturens egen palats och högborg.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *