Änkeman Jarl

Foto: Martin Skoog

TEATER
Folkets Hus i Degerfors
Änkeman Jarl av Vilhelm MobergRegi: Jan de Laval
Medverkande: Björn Gustafson, Berit Carlberg, Amelie Fleetwood, Inger Nilsson, Göran Forsmark, Magnus Byström, Krister Ulvenhoff.
iiii

Björn Gustafson lysande som Änkeman Jarl
Inför ett till sista platsen utsålt Folkets Hus i Degerfors gästade Riksteater på lördagskvällen med Vilhelm Mobergs Änkeman Jarl. En himmelsk komedi om jordiska lustar för att citera programbladet.
Vi träffar den gamle korpralen Andreas Jarl hemma i hans stuga på småländska landbygden någon gång i slutet på 1940-talet. Jarl har blivit änkeman då hans hustru Kristina tragiskt lämnat jordelivet efter 46 års äktenskap och den gamle knekten sörjer.
Hans två döttrar, den gudfruktiga Hilma och den mer fröjdiga Martina erbjuder var och en sin hjälp, men har baktankar och vill försäkra sig om att de ska få ärva stugan om de skulle ställa upp.
Jarl vill inte alls höra på det örat utan vill då hellre klara sig själv. Detta trots att han inser att det hushållsarbete som Kristina tidigare tagit hand blir ett tungt ok att bära.
I grannstugan sitter Gustava i precis samma situation. Hon uppvaktas av träskomakare Mandus, men hennes tankar går mer till sin granne. Hon erbjuder sig att ta hand om den gamle korpralens tvätt om hon i sin tur kan få lite hjälp med vedhuggningen. Jarl gör både ett praktiskt och ett ekonomiskt överslag och med den fantastiska frierirepliken ”är det inte meningen att vi ska elda i samma spis” bestämmer de sig för att gifta om sig med varandra.
Jarls dotter Hilma tar avstånd från denna galenskap, men Gustavas son Albert ser en möjlighet att få en egen stuga när modern ska flytta över till Jarl, så han sväljer förtreten och hyllar idén.
Sagt och gjort, Gustava flyttar, men snart infinner sig vardagen och Jarl inser att det aldrig kan bli som när hans Kristina regerade i stugan. Under lysningskalaset ställs också Jarls ekonomiska kalkyl på sin spets och Gustava känner sig lurad.
Björn Gustafson som Andreas Jarl är fullständigt lysande. Han gör den karge, men rättframme korpralen med genuin humor och med den där härliga glimten som till och med får hans medspelare att ofrivilligt dra på munnen emellanåt.
Riksteatern har kryddat denna uppsättning med några väckelsesånger för att kanske markera en tid då kristenheten hade en stor påverkan på det dagliga livet ute i stugorna. Både Berit Carlberg (Gustava) och Amelie Fleetwood (Hilma) visar prov på skönsång, men i övrigt är prestationerna på sin höjd stabila utan att någon direkt sticker ut.
Publikens gensvar är kompakt, skratten och applåderna avlöser varandra genom hela föreställningen. Degerforsarna är inte särskilt bortskämda med liknande kulturutsvävningar, i alla fall inte på hemmaplan. Kul då för arrangerande Degerfors Teaterförening att salongen fylls till sista plats, det visar på ett uppdämt behov av bra underhållning.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *