Välpacketerad galenskap när After Shave släpps lösa

MUSIKSHOW
After Shave med Anders Eriksson
Valsverket, Degerfors
Per Fritzell
Jan Rippe
Knut Angered
Anders Eriksson
och Den Ofattabara orkestern
Betyg: 5 kurrar

Det är rent ut sagt galet från första tonen i After Shave-showen, ända fram till sista slutpoängen i ett ännu galnare och halvimproviserat extranummer. Inledande akten består av ett lyckohjul, kallat ”gubbrörahjulet” med 29 stycket nummer som slumpas fram. De fyra herrarna är oerhört uppskruvade och exalterade över vad som ska komma. Detta upplägg innebär ju att varje show skiljer sig utifrån vad som kommer upp på hjulet. I Degerfors blir det väldigt mycket Knut Angeredpartier, så många att ha till slut ”fuskar” lite för att få vila. Vi får uppleva hur det var när mobiltelefonen ännu inte var var mans pryl, fortfarande väldigt tänkvärt. Annars några nummer som kanske inte är gruppens mest kända, utom möjligen Åke från Åstol och hans siiil.Det som är påtagligt under dessa nummer är att de som tillfället inte uppträdde sitter vid ett bord på scenkanten och hade vansinnigt roligt åt det de ser. Ansiktena lyser av oerhörd glädje och en samtidig skräckblandad förtjusning. Det är så underbart att se hur kul dessa herrar tycker att de har.Det är annars i andra akten det mesta händer. Då får vi möta bröderna Peps Persson, Ulf Lundell, Markolio och Bo Kaspers Orkester i ett pärlband av travestier på ”artister vi mött” enligt påannonseringen. Vi får stifta bekantskap med tönten Torny Assarsson från hembygdsföreningen i Knutsbol som i sitt framträdande nästa kväver publiken, vilket sporrar Per Fritzell att ytterligare ta ut svängarna. Kul och väldigt rutinerat.Men, det är ändå avslutningen, de sista 20 minuterna av de två timmarna som på något vis är hela behållningen, det bevisar också publikreaktionerna. Under dessa minuter river grabbarna av klassiker som ”Under en filt i Madrid”,av Kjell Brel, min personliga  favorit, det finns ingen annan så fantastisk text. Dessutom ”Man ska ha husvagn”, ”Jag vill ha en synt farsan” och naturligtvis temat till Macken med Roy och Roger i klassisk verkstadsmundering. Då fullkomligt exploderar det i salongen och man ser sig förvirrat omkring om det finns någon som kan erbjuda syrgas till de värst drabbade.När sedan Roy och Roger blir återinkallade av det taktfasta ”en gång till” som tillhör alla tillställningar så blir den en halvimproviserad monolog om Roy och Rogers firmafest som är så lysande att jag (om jag nu hade betalat inträde), nöjt mig med enbart dessa få ögonblick av helt galen scenkonst med tillhörande publikkontakt. Ja, de här fyra gentlemännen är bara för mycket när de väl kommer igång. De har en otroligt skön dialog med publiken, det är också klockren tajming att få med lite lokalt, så som Assarsson från Knutsbol, och framförallt är de så fruktansvärt barnsliga att de har kul varenda sekund av sin scentid, det är beundransvärt efter 30 år på tiljorna.Tilläggas ska att dessa galningar också är eminenta sångare, vilket absolut inte får förglömmas. Det  höjer totalnivån ytterligare ett par snäpp. Det är nästan omöjligt att inte ge dessa västsvenska galenskapare full pott, det vill säga fem kurrar. Jag vet inte någon i vårt avlånga land som matchar dem när de väl fått upp farten. Gör du?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *