The Seventies – Hyllade och uträknade

Publicerad i KT/KK 2014-03-17
Så var det då gjort, sekonderna har lämnat ringen för sista gången, partyt är över. Det är Ten and Out, precis som rubriken för kvällen. Partybandet Seventies som roat nostalgiker och partysugna festprissar under tio långa år kastade i lördags in handduken på ett knökafyllt Kupolen i Karlskoga under former som skulle få modedesigner från 70-talet att slå kullerbyttor av glädje.  Att det fanns så många outfits från 70-talet kvar i karlskogagarderoberna kan bara tyda på en sak, det var ett decennium värt att vårda ömt.

Det började egentligen i Sälen tidigt 2000-tal. Kjell Edholm fick gästa på ett after ski. Tidigare lade han helt av med alt vad musik hette i mitten på 80-talet efter många års kuskande landet runt. Giget gav lite blodad tand. Något år senare sammanstrålade några kompisar på en fest i Karlskoga och insåg då att man hade två saker gemensamt. Musik i allmänhet och 70-talet i synnerhet.
– Låtar man tröttnat på var helt plötsligt nostalgi, berättar Kjell Edholm. Man kallade sig Orepat i början innan alla 70-talscovers satt. Då fick det bli Seventies.
Bandet har sedan haft en policy som varit helig. Bara lira fyra gånger per år och bara vid ett tillfälle i Karlskoga. Bara gig där man garanterat vet i förväg att det blir party.  Nu för tiden är det bara Lars-Erik Saltin och Kjell Edholm som är rena fritidsmusikanter. Övriga har engagemang i flera olika band, vilket gör det svårt att få ihop det. Det är den huvudsakliga anledningen till att nu är det slut.
– Var sak har sin tid, sammanfattar Kjell Edholm.
Beslutet var taget, och avslutningen blev en riktig rökarkväll med  runt 600 gäster som dansade, skrålade och förlustade sig i den musikaliska nostalgin som fullkomligt dröp från scenen på Kupolen. Dinga linga Lena, Anna och Mej, Sweet Home Alabama, Living Next Door To Alice, Cocain, Hog Farm, ja, ni förstår vad som fullständigt sköljde över den entusiastiska publiken.
Nostalgi förresten, jo för många, men en snabb blick över publikhavet visade att en stor procent av publiken knappt var påtänkta när det begav sig på riktigt.
För att ge festen en extra dimension var några gästartister inbjudna. Larsa Josefsson, Tomas Augustsson, Håkan Danielsson med sitt Pär Populär, Åke Norén för att nämna några. Alla bidrog till nostalgin och höjde därmed partytaket ytterligare ett par snäpp. Mest intressanta var dock ett äkta 70-talsband, nämligen Aquila, bandet som tände garagerocksgnistan i Karlskoga om man ska tro dess presentatör och gästsångare, Åke Norén. Att de inte träffats på 40 år märktes inte ett skvatt. Det blev hits av Chicago, Uriah Heep och vem minns inte Shocking Blues rökardänga, Venus. Aquila var kvällens verkliga höjdaröverraskning.
Men kvällen innehöll inte bara kultur i form av musik. Nej, tre lokala konstnärer, Sinikka Holma,
Jane Nordzell och Ulrika Andersson hade skänkt varsitt konstverk med 70-talsmotiv som sedan lottades ut. Kan här avslöja att en lycklig vinnare var denna tidnings chefsredaktör Catarina Forsberg (som dock inte ville vara med på bild).
Således en kväll som sent ska glömmas bland partyglada karlskogingar som många hade sin uppväxt i det så viktiga 70-talet. Vad Kjell Edholm och ”Saltis” Saltin ska göra nu, det förtäljer inte historien, men en sak kan jag med nästan hundraprocentig säkerhet konstatera: Grabbar, erkänn att ni redan ångrat er efter denna makalösa kärleksförklaring. För det blev en riktig rökarkväll när det glada 70-talet för några timmar återvände till Kupolen i Karlskoga.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *