Yrvädret Annika Lykta blir skogsrå i En Midsommarnattsdröm

Kuriren träffar några av Teaterföreningen Lysets hemvändare i samband med 25-årsföreställningen En Midsommarnattsdröm. Tidigare har skådespelaren och regissören Gustav Deinoff presenterats. Denna gång är det Annika Lyktas tur.

Att försöka beskriva Annika Lykta och fånga hennes person och personlighet är som att försöka omfamna ett åskväder. Annika fullkomligt sprudlar av energi och trots att hon bara är drygt 30 år så har hon varit med om många fler saker än de flesta fixar under ett helt liv.
När Annika berättar om sitt yviga liv bubblar ett klingande skratt hela tiden fram och ansiktet lyses upp av ett par ekorrpigga ögon.
Hur kom du in på detta med teater?
Ja, redan som väldigt liten, vi bodde då i Stråningstorp, så gjorde vi ungar en massa saker. Bland annat en massa olika spel som vi spelade upp i ett garage där alla föräldrar tvingades vara med. Då var jag nog så där 5-6 år.
– När jag sedan var i 11-12årsåldern deltog jag i ett projekt på Skrantahuset som hette ”Fantasi och mod” och byggde på texter ur barnböcker som vi sedan gjorde scener av på temat. Till detta gjordes musik och det filmades också.
– Vi snackade faktiskt om det projektet för några dagar sedan och då dök flera av låtarna fram i huvudet, berättar Annika med ännu ett klingande skratt som inramning.
– Därefter fick jag vara med i uppsättningen 1941 som handlade om Karlskoga under andra världskriget och som Eva Dellerud skrev och regisserade.
Precis som Gustav Deinoff minns Annika den här tiden på Teaterföreningen Lyset som en oerhört kreativ tid där man gjorde massa saker tillsammans utan att fundera på åldrar eller bakgrunder. Man stöttades och togs alltid på allvar. En bra jordmån, både för unga blivande teaterarbetare, men också för det egna jaget.
Fortsättningen har dock inte bara blivit teater?
Nej, jag har gjort en hel del annat också, både på film och i TV. Jag har jobbat som dockmakare och kreatör i olika konstprojekt.
Du har också studerat Comedia Dell`arte i Italien.
– Javisst har jag det, jag har gjort en hel del historiska projekt, något som jag brinner för och då tänkte jag att jag borde även studera Comedia. Det är ju ursprunget till västerländsk teater som influerat både Shakespeare, Moliere och många fler.
Övrig utbildning?
Ja, grejen är att jag har studerat och pluggat en hel del olika saker, gått kurser både på Teaterhögskolan och Dramatiska institutet. Jag har också provat på en hel del annat, inklusive mer akademiska kurser i kulturprojektledning och liknande.
Testat dig runt?
– Ja, jo kanske, men jag ser det inte riktigt så. Jag ser alltihop enbart som en massa olika uttryck, att inte begränsa.
Men när du tog dig från Karlskoga var det i första hand för teaterns skull?
– Jo, så var det nog. Jag flyttade först till Uppsala, sedan till Indien en sväng, kuskade runt i världen ett tag innan jag kom till Stockholm och gick teaterskola, berättar Annika, och avlossar ännu ett pärlande skratt.
Men nu är det Lyset och En Midsommarnattsdröm som gäller?
– Nja, förutom det har jag just nu en helt galen grej på gång. Mitt i denna repperiod ska jag, om mindre än en vecka, åka till Sevilla i Spanien, vidare till Ungern och Österrike för att filma för en ny TV-serie om pardansens historia tillsammans med Tony Erwing, känd för de flesta som en av domarna i TV-programmet ”Let´s Dance”. I detta fall bakom kameran som manusförfattare och producent.
Ni börjar nu förstå vad som menas med det brokiga.
Och samtidigt ska du alltså repa En Midsommarnattsdröm.
Ja, och det ska bli oerhört kul. Gustavs (Deinoffs) projekt är fullkomligt lysande. Alla kommer att gilla upplägget, men gamla karlskogingar kommer att älska det än mer, avslutar Annika för att fortsätta repetitionerna innan det bär iväg ut i Europa en sväng mitt i. Rörigt för många, men ett fullständigt normalt beteende om man heter Annika Lykta.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *