Sara Eriksson – Från Sezuan till Kalle Flygare

Fakta:
Sara Eriksson
Teaterlärare på Kalle Flygare
Född 1980 i Granbergsdal
Singel samt en stor familjeklan därhemma
Bor i Stockholm
När hon var sju ville hon bli sångerska eller bonde, men när Sara Eriksson kom till teaterföreningen Lyset i tolvårsåldern var saken klar, det skulle bli teater. Möt Sara, numera teaterpedagog och lärare på Kalle Flygares teaterskola, ännu en teaterarbetare sprungen ur kreativiteten på Kungsteatern i Karlskoga.
– Det började i Doris barngrupper på TBV i väldigt unga år, berättar Sara Eriksson i en paus under en intensiv repetitionsdag när jubileumsföreställningen En Midsommarnattsdröm börjar ta form. Annars har jag inte, som många andra, fått den första grunden via Kulturskolan.
– Jag kommer från Granbergsdal och när Lyset satte upp ”Besök av en gammal dam” skulle det finnas ett antal barn som bara sprang omkring som någon form av statister. Bland annat så serverade vi saft vid tåget som kom från Karlskoga. Jag var väl då runt tio år och det här var min första kontakt med riktig teater och därmed fick jag också kontakt med teaterföreningen Lyset.
– Den första riktiga föreställningen jag sedan fick vara med i var Den goda människan från Sezuan. Då hade jag väl hunnit fylla tretton år, fortsätter Sara. På högstadiet valde jag sedan drama som tillval och fick Peter Krantz som teaterlärare.
Hade du då bestämt dig för att det kanske skulle kunna bli något med teater i din framtid?
– Jag hade nog bestämt mig för teater redan i sjuårsåldern, skrattar Sara. Eller förresten, först ville jag antingen bli sångerska eller bonde. Men bönder har väldigt lite fritid så då kunde jag ju bli avbytare, kommer Sara ihåg. Då blev planerna avbytare eller skådespelare. Så redan när jag fick vara med i Den goda människan från Sezuan var jag klar över att här vill jag vara, här känner jag mig hemma.
– Tänk dig, säger Sara med ökat engagemang i rösten, tänkt dig när man är så där tretton, då är de som passerat 25 år ganska vuxna, eller hur? Att då få vara med när dessa vuxna leker, dessutom på lika villkor. Att bli accepterad och respekterad på samma sätt som de som hade stora huvudroller, det var för mig väldigt stort. Bara att få tillhöra gänget och allt runtomkring alla förberedelser och föreställningar, för mig har nog det varit det roligaste.
– När jag sedan gick i trean på gymnasiet så satte jag upp min första föreställning själv. Det var en barnföreställning som vi gjorde i samarbete med Rädda barnen och som vi turnerade runt med i karlskogaskolorna. Då spelade jag inte med själv och det var nog där som jag fann lite av vad jag kände var rätt.
– Sedan blev det teaterlinjen på Fridhems Folkhögskola i skånska Svalöv innan jag hamnade i Stockholm.
– Och tänk, då ett tag kände jag mig lite trött på teater. Jag spelade lite barnteater, men jobbade också som kostymör och producentassistent och höll på med film ett tag innan jag bestämde mig för att utbilda mig vidare. Jag läste till teater- och historielärare och har sedan dess jobbat med teater i skolmiljö.
– Jag har jobbat ganska mycket med barn med behov av stöd. Jag har bland annat satt upp föreställningar med barn på särskolan. Den senaste tiden har jag jobbat med drama på Storvretsskolan i Tumba med barn som har kommunikations- och språksvårigheter. Dessutom på Kalle Flygares teaterskola och där kommer jag från och med i höst att ha ett fast jobb som teaterlärare, berättar Sara.
– Förutom att Kalle Flygare har en teaterlinje där många skådespelare har gått genom åren så har man barn- och ungdomsverksamhet. Det är där jag kommer att ha mitt jobb framöver, säger Sara och ser ganska lycklig ut.
Därmed har du funnit den plats i teatern du trevat dig fram till och sökt?
– Jo, precis, jag älskar att hålla på med ungdomar och jag gillar lika mycket att regissera. Här kan jag definitivt återknyta till den dag jag första gången klev in på Kungsteatern och fick den där fantastiska känslan av tillhörighet. Det försöker jag nu ge till mina ungdomar.
– Jag tycker givetvis fortfarande om att stå på scenen, men jag gillar helheten desto mer. Nu får jag förmedla den drivkraften jag fick via Lyset som teaterlärare.
Men nu ska du på scenen igen i och med En Midsommarnattsdröm på din gamla hemmaplan.
– Ja, det var inte svårt att tacka ja när Gustav hörde av sig, det kan jag säga.
– Bara jag får göra något är jag nöjd, var mitt svar. Det ska bli fantastiskt kul, säger Sara och det syns att hon verkligen menar det.
– Det är fantastisk musik och det blir en otroligt skön nutidshistoria som Gustav funnit i Shakespeares pjäs. Det är väl det som är så speciellt med Shakespeare, att det fungerar så bra att flytta på handlingen från då till nu, avslutar Sara Eriksson, teaterpedagog, teaterlärare och skådespelare som hastar vidare till fler repetitioner, bara några dagar innan premiären i ”Gropa” intill Rävåskullen. Ännu en hemvändare som tack vare 25-årsjubilerande teaterföreningen Lyset har skaffat sig en karriär som teaterarbetare.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *