Madicken – sommarteater på Björkborn

Final

Var och bevittnade genrepet på Madicken, Teaterföreningen Lysets sommarteater för hela famlijen med spelplats på Björkborn i utkanten av Karlskoga. Att spela Astrid Lindgren är alltid tacksamt ur flera perspektiv. Så gott som alla, gammal som ung, har någon relation till hennes historier, i detta fallet Madicken. För att få rättigheterna måste man också använda ett godkänt manus vilket i sin tur måste följa Astrids böcker till punkt och pricka. I de fall böckerna är filmade så ligger dessa godkända teatermanus väldigt nära filmerna och dess repliker. Jag kom på mig själv med att gissa nästa replik när jag följde handlingen.
Nåja, Lysetgänget gör det bra, som vanligt när det gäller amatörteater så är ensemblen lite ojämn. Det blir då väldigt viktigt att de lite mer etablerade tar ryggradsroller – det funkar bra även här. Abbes pappa, den pilsnerglade E P Nilsson, är en perfekt roll för Peter Krantz. Den passar hans utspel och erfarenhet. Sylwia Rakowska är alltid bra, denna gång som som husan Alva.
Den ende etablerade skådespelaren i årets uppsättning är Figge Norling, Karlskogingen som lämnade stan för Stockholm redan 1986, men som då och då återvänt, bland annat vid förra årets hemvändasuccé, En midsommarnattsdröm. Nu gör han Madicken pappa Jonas, den socialistiske tidningsredaktören för Arbetets Härold som, för den tid detta utspelas i, har ett öppet sinne och alltid tar de fattigas parti. Den rollfiguren är ändå lite blek för en så pass duktig skådis som Figge Norling. Har får inte tillräckligt utrymme att spela ut. Som parantes kan nämnas att egentligen var det Rasmus på luffen som skulle sättas upp, men tyvärr så fick man inte tillgång till rättigheterna. Det hade varit väldigt intressant att se Figge som Paradisoskar, men det kanske kan bli en annan gång.
Ungdomarna ska naturligtvis omnämnas. Det finns två uppsättningar av Madicken, Lisabet, Mia och Mattis som tar varannan föreställning. Kulturskolan verksamhet borgar för återväxten, den saken är klar.
Astrid Lindgren har väl aldrig ansetts politisk även om hennes verk alltid politiserats av kulturmaffian på på olika sätt, men några Madickenscener är lite unika för sin tid. Husan Alva som får gå med på borgmästarinnans bal och där bli panelhöna ända tills sotaren tar sig in i balsalongen och bjuder upp. Avlusningen av de fattiga syskonen Mia och Mattis och, som sagt, den vidsynte fadern som gärna ser att Madicken umgås med alla sorters människor, är lite otidsenligt, men ganska typiskt Astrid Lindgren.
Sommarteater är tradition, spelplatsen på Björkborn är perfekt, man får dock hoppas att vädergudarna är generösa för allt sker under bar himmel. Så ta med dig vänner och familj ut till Björkborn och upplev ett stycke ursvensk kultur.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *