Gustav Deinoff – Å fy fan, kan man ha det som jobb också…..?!

En tidig Gustav Deinoff

Utan någon som helt bakgrund i teatervärlden halkade Gustav Deinoff in på Teaterföreningen Lyset,
mer eller mindre på ett bananskal. Där påträffade han en värld av kreativitet
och respekt som överglänste alla tidigare erfarenheter. Kunde man dessutom ha
det som jobb……?
– Min första kontakt med teater överhuvudtaget var när jag gick i sjuan på Skrantaskolan, berättar
Gustav Deinoff. Det var en kurs som Peter Krantz höll i efter skoltid. Sedan
var det ett uppehåll tills jag fick för mig att byta tillvalsämne i nian och då
valde teater och drama och kom då återigen i kontakt med Peter.
– Det riktigt avgörande var nog ändå på avslutningsdagen i nian. Jag vet till
och med var jag stod när Peter Krantz kom fram och pekade på mig och på skarpen
sa att jag skulle komma ner och vara med vid Lyset. Det var väl inte så att jag
då bestämde mig för att bli skådespelare, men det tog mig definitivt in i en ny
värld som jag visste att jag ville vara en del av. På något vis var det första
gången jag kände tillhörighet till vuxna i alla åldrar. Det var fascinerande
att sitta på kvällarna efter repetitionerna och snacka om livet och konsten för
en kille på 17 år.
Det första jag sedan gjorde i amatörteatersammanhang var Hamlet och redan året
därpå, 1996, övertalade Eva Dellerud mig att spela en av huvudrollerna i Lysets
uppsättning av Andorra.
Och då var du hemma?
– Nja, kanske inte, men visst, några runtomkring mig hade ju sökt scenskolan
och helt plötsligt uppdagades det för mig att detta var något man kunde ha som
jobb! Helt fantastiskt och samtidigt oerhört omtumlande och något jag
egentligen aldrig, dittills, ens reflekterat över. Tankarna snurrade, skulle
jag också kunna söka och bli skådis eller skulle jag bli civilingenjör som
farsan och brorsan?
– Parallellt med att jag gjorde lumpen fick jag också möjlighet att göra min
första regi, då vi satte upp Peter Pan. I den vevan gick Sylwia (Rakowska) på
SET, Stockholms Elemetära Teaterskola, vilket är en privat teaterskola, typ
folkhögskola och det var väl där jag förstod att jag skulle kunna bli skådis.
Jag började då söka scenskolan, men det blev liksom bara lite halvhjärtat. Hade
nog inte riktigt tron på mig själv, trots allt. Samtidigt fick jag jobb på Nya
Pistolteatern, mitt första proffsjobb. Jobbade också på Astrid Lindgrens värld
en sommar och träffade där på nya vänner som precis kommit in på scenskolan. Då
bestämde jag mig för att satsa allt, så efter nio försök så kom jag äntligen
in.
Men det var väl också en typ av skola,
att upptäcka att inget funkar om man inte ger allt.
– Precis, det var nyttigt, jag behövde nog gå hela den där vägen för att
komma underfund med just detta.
– 2004 gick jag ut och då hade jag smakat på lite av regisserandet också. Sedan
dess har jag haft förmånen att få jobba hela tiden, både som regissör och
skådespelare, både på scen och på film.
Just nu, även om jag frilansar, så är jag på Unga Klara. Det har blivit något
av min hemteater. Bara att få jobba med Susanne Osten var en dröm som gick i
uppfyllelse och som jag haft ända sedan jag för första gången såg någon av
hennes föreställningar.
Så sammanfattningsvis så kan man
konstatera att utan Lyset hade det aldrig blivit någon teaterkarriär?
– Nej, det är inte sannolikt, säger Gustav eftertänksamt. Här fanns all
denna kreativitet och lust. Man fick chansen och blev hela tiden väl uppbackad.
Stämningen och trivseln har också varit hög, det har varit otroligt roligt.
Gustav återkommer flera gånger tillbaka till samtalen, de många samtal efter
repetitioner och under sena nätter när livsgåtorna skulle lösas. Samtal som
kanske stärkt självkänslan i en ung själ och som också varit bildande.
– Jo, och det har också varit en barometer på en välmående teater, säger Gustav
Deinoff.
Och nu är det Shakespeare och En
Midsommarnattsdröm som gäller. Och du gör det tillsammans med killen som på
avslutningsdagen i nian värvade dig till teatern. Du ska både agera och
regissera.

– Så är det och det är vansinnigt kul. Vi är i full gång med repetitionerna och
samtliga är full av sprudlande entusiasm. Bara vädret håller så kommer detta
att bli något alldeles extra, säger Gustav Deinoff och hastar vidare in i
Kungsteaterns inre för ett nytt repetitionspass.

BJÖRN REIMERS
kulturen@karlskoga-kuriren.se


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *