Recension, Den Jäktade

Publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-08-03

TEATER
Teater Nolby
Den Jäktade
Regi och översättning: David Levi
Produktion: Olle och Lena Söderberg

Den Jäktade – lysande sommarfars av Teater Nolby

De flesta av oss har väl gått i tron att stress och jäkt är en modern sjuka för det sena 1900-talet och framåt, men ska man tro Ludvig Holberg, född 1684, så var dessa fenomen kända redan på hans tid. Det berättas om inte annat tydligt i hans fars, ”Den jäktade”, klockrent gestaltat av gänget i och runt Teater Nolby. Att de, tredje årets sommarteater på Nolby gård, valde farsen som uttryck känns nästan som lite uträknat. Först ut var Lars Forsells Haren & Vråken, en tragedi med humoristiska drag, därefter Tjeckovs Körsbärsträdgården som kanske är en komedi, men som i mångas sinnen uppfattas mer som tragik.
Att årets föreställning är fars och komedi vilar det dock inga tveksamheter runt och särskilt upplyftande är att man valt att smyga in en liten touch av Commedia dell´arte i föreställningen.
Som alltid i farsskådespelet så är det intrigen och de förvecklingar som den skapar som allt snurrar omkring. Huvudpersonen Vielgeschrey, lysande spelad av Olle Söderberg, är den jäktade bokhållaren och husbonden som inte har tid med någon eller något vilket gör att han ingenting får gjort. En förälskad och giftaslysten dotter och en ännu mer kärlekskrank hushållerska utgör problem för den jäktade Vielgeschrey då han inte är nöjd med dotterns val av älskare och naturligtvis inte har tid att skaffa en man till sin hushållerska. Tur då att pigan Pernille har förstånd att tackla de uppståndna komplikationerna. Hon är den enda som har sin husbondes fulla förtroende och kan styra honom lika lätt som vikten av hans kära fjäderpenna. Till sin hjälp får hon den något udda figuren Oldfux som verkar besitta de talanger som behövs för att lösa upp problemen.
Jovisst har Teater Nolby även denna gång lyckats. Personligen tycker jag att som sommarteater utomhus är komedin och farsen det bästa uttrycket. Det är långt ifrån det enklaste, det finns inget svårare än att vara rolig, men det är också det tacksammaste mot publiken. Man besväras liksom mindre av regnets skvalande eller myggens surrande mitt i ett skratt.
Att man här också valt inslag av Commedia dell´arte ger det hela extra must och äkthet, speciellt då den kontakt som skapas till publiken. Commedian finns i sminket, kostymen, mimiken och i tredje akten även i maskerna och som sagt i den naturliga kontakten med den nära sittande publiken.
Det lite ekivoka som är brukligt inom commedian står Jennifer Justerås och hennes kärlekskranka karaktär Magdelone för. Hon gör det fullständigt lysande, speciellt i sitt flörtande med någon manlig del av publiken. Min bänkgranne erfor en viss oro för att något oplanerat skulle hända med det väl tilltagna dekolletaget, men oron var obefogad.
Lika lysande är Elin Renklint som pigan Pernille. Särskilt hennes tydliga uttryck i mimik och kroppsspråk. Lena Söderberg har i sommar valt en mer tillbakadragen roll, men hon gör den buttre och bittre kökspigan Anne otroligt bra, med få repliker är det hennes övriga uttryck som ger must och färg åt hennes karaktär.
Kanske är det ändå David Levi i rollen som Oldfux som sätter riktig prägel på skådespelet och commedians speciella uttrycksformer. Hans yviga gestaltningar av de olika roller han fått av pigan Pernille är utan motstycke, även om det vid något tillfälle blir väl utdraget. Hans motpol är den saktmodige bokhållarsonen Peder Madsen som hanteras med stor värdighet av Jonny Strinnholm. Jo, Teater Nolby har verkligen lyckats att göra bra teater av Holbergs 1700-talsmanus.
Några ytterligare reflektioner:
1. Småskådespelet inför och i pauserna är småtrevliga inslag för den totala upplevelsen.
2. Att i bakgrunden plötsligt se en häst beta av grenarna i ett träd ger extra färg åt detta med friluftsteater.
3. Att förflytta en inomhusmiljö till ett utomhussceneri är inte helt enkelt, men även detta har Teater Nolby lyckats med.
4. De danska wienerbröden med choklad var utsökta.
5. Den specialskrivna, barockinspirerade musiken, skapad av teaterns husmusikant Gunnar Hjorth gav en perfekt inramning.
6. Taket på läktaren fungerar utmärkt mot de regndroppar som tyvärr föll över föreställningen.
7. När regnet upphörde kom några mygg fram. Så tipset är att ta sig med lite myggmedel.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *