Muskelbilar – och en hängiven entusiast

Dodge Super Bee 440 Sixpack 1970

Det var hängivna entusiaster som startade importen av Muskelbilar till Sverige på 70-talet och den hängivenheten har inte avtagit. Snarare tvärt om, nu har en ny importvåg satt igång igen av dessa mycket speciella vrålåk.
Mats Lundberg i Kumla är en av dessa många fantaster som tillsammans lagt ner tusentals timmar i sina garage för att kunna åka ståndsmässigt.
Just nu har Mats en 1970 i sitt garage, en bil med en egen historia och som finns med som första bil i Jan Suhrs Muskelbilsbok, men Mats har haft många fler.
– Jo, det stämmer, sammanlagt har jag nog haft och renoverat någonstans mellan 15-20 bilar genom åren, säger Mats och stryker sig över håret. Ibland 2-3 i taget, men, fortsätter han, det är den här som jag jobbat mest med, och faktiskt ägt två gånger. Jag köpte den första gången år 2000, då var det ett riktigt vrak, det tog mig ända fram till 2005 innan den var i åkbart skick, och då sålde jag den direkt ur garaget, obesiktad och utan att egentligen ha åkt i den alls. En annan bil hägrade, och det har alltid varit så att jag måste sälja något för att ha råd med nytt.
Men, saknaden efter sin banangula Super Bee blev för stor.
– Jag fick se att den var till salu och insåg att jag måste ha den tillbaka, den var för speciell för mig. Jag ringde upp ägaren och frågade om jag fick lägga en handpenning och sedan få ett par månader på mig att sälja den jag hade för att få pengar till återköpet. Jag bjöd 10 000 och 3 månaders respit. Skulle jag inte lyckas sälja fick ägaren pengarna och kunde annonsera ut den igen, berättar Mats. Affären lyckades, så 2009 var Dodgen åter i Mats ägo.
– Den var precis som när jag lämnade den ifrån mig, skrattar Mats. De småfel som fanns då var inte åtgärdade, så det fick jag ta itu med nu. Nu är det inte så mycket kvar att göra på bilen för att få den i fullt originalskick. Det fattas en frontplåt till bilradion och dessutom saknas högtalarna.
Men Mats är inte en sådan som kan ha fingrarna i styr. Det måste alltid finnas ett projekt på gång. Så i höstas införskaffades en hög uppbrunnen skrot, skrot som en gång varit en Harley Davidson.
– Ja, den kom in från USA som skrot. Den hade råkat ut för en brand och såg inte för vacker ut. Men nu, när jag lagt ner en vinter på den så är den både körduglig och besiktad. Det finns bara en hake. Mats har inget MC-körkort.
– Men jag ska precis börja övningsköra, bara papperen blir klara, ler Mats. Jag har aldrig åkt MC tidigare, men det ska bli en ny utmaning som kontrast till alla mina bilar.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *