Peter Krantz och Eva Dellerud – ryggraden i Teaterföreningen Lyset

Peter Krantz och Eva Dällerud, ett strävsamt par som under många år varit navet i Karlskogas teaterverksamhet. Nu medverkar de i den jubileumsföreställning som ska fira och märka ut de 25 åren som Teaterföreningen Lyset existerat. Samtidigt som de håller sina händer över vad som sakta växer fram i ”Gropa” bakom Rävåsskolan där det är premiär på självaste midsommarafton.

Ni har under ett par veckor träffat ett gäng Lysethemvändare. Skådespelare och teaterarbetare som tog sina första stapplande teatersteg inom Teaterföreningen Lyset och som senare gått vidare till professionella karriärer.  Antingen som skådespelare eller som andra former av teaterarbetare. Gemensamt är också att de återvänt för att delta i Teaterföreningen Lysets 25-årsjubileum och då spela med i eller på annat sätt delta i Gustav Deinoffs version av Shakespeares En Midsommarnattsdröm.
Sist ut i denna serie av möten blir Eva Dällerud och Peter Krantz. Dessa två karlskogaprofiler har varit det så viktiga navet i hjulet runt teaterföreningens och alla dess medlemmars utveckling. En verksamhet som startade via teater- och musikgrupper på Skrantahuset 1986, men som tog full form och fart när Lyset fick ta över Kungsteatern 1995.
– Det är otroligt viktigt att vi har en bas som är hanterbar, säger Peter. Därför är Kungsteatern med sin fasta scen oerhört central i vår verksamhet.
– Idag har vi en väldigt väl fungerande modell, fortsätter Eva Dällerud. Vi har Kulturskolans barngrupper som går vidare via ”Ung teater” och kanske till slut hamnar i teaterföreningen. Detta skulle inte fungera utan vår teater. Ungdomarna inom ”Ung teater” behöver en liten scen nära publiken, de behöver den intimitet som detta för med sig. Det är viktigt och självklart, säger Peter med eftertryck. Tack vare vår egen scen kan vi också bjuda in skolorna i kommunen som nu redan från första klass får se, uppleva och inspireras av riktig teater.
Nu senast under ”Ung teater” har det varit ett 20-tal föreställningar och sammanlagt ett par tusen åskådare.
– Jag förstår att man behöver se över lokalfrågorna i kommunen, sager Peter. Och trots vi fått löften om att Kungsteatern och Musikpalatsen skall lyftas ut ur utredningen så kan vi bara hoppas att det också blir så även när allt nu dras i en vända till.
Vill du säga att Teaterföreningen Lyset står och faller med Kungsteatern?
– Ja, men, så är det säger Peter och Eva med en mun.
När man pratar med alla de hemvändare som började sina karriärer på Kungsteatern så slås man av att de har fått verka under en mycket stor frihet. Hur har ni egentligen tänkt? Ska man tro alla dessa röster så måste teatern ha varit Karlskogas i särklass bästa fritids?
– Det är nog sant, ett teaterfritids, men det har varit en frihet där de också fått ta ansvar, säger Peter. Man har fått prova på och känt sig för. Många, exempelvis Marcus Carlsson, som nu utbildar sig inom film, har sprungit runt på teatern sedan 7-årsåldern.
– Vi har ju heller inte haft några anställda tekniker utan det är ju samma ungdomar som fått testa olika saker och alla har ju sedan inte blivit skådespelare. Både Lars Jansson (scenografi) och Tobias Stål (ljud och ljus) är ju väldigt framgångsrika inom sina genrer.
– Öppenheten har varit viktig, likaså att alla har varit välkomna. Precis som nu när Gustav Deinoff sätter upp En Midsommarnattsdröm. Alla som vill vara med är välkomna.
Men allt det vi gjort under åren har varit på allvar. Det har aldrig, trots den kreativa friheten, varit något allmänt flum utan det har varit totalt målinriktat och målformulerat, det är det som är så häftigt, säger Peter. Men det bottnar också i att vi har varit duktiga på det vi har gjort. Det tycker jag man måste få säga, fortsätter Peter utan att se särskilt blyg ut.
Att det är två kreatörer som brinner för sina uppgifter är det inga som helst tvivel om. Under hela samtalet pratar de i munnen på varandra och man kan vid några tillfällen ana att de inte alltid tänker lika.
– Visst grälar och bråkar vi en del emellanåt, ibland är det värre och riktigt jävligt, men naturligtvis är det oftast en bra och kreativ stämning, säger Peter.
Man får stångas ibland för sina idéer och Eva erkänner att de ibland fungerar som ett gammalt par. De känner varandra så väl att de vet var gränserna går och hur den andre fungerar.
Nu ska de dessutom spela mot varandra, vilket inte har varit så vanligt genom åren, enligt Eva. De ska dessutom spela sig själva i Gustav Deinoff nutidsversion av En Midsommarnattsdröm. Premiären är på själva midsommarafton och förväntningarna är mycket höga.
Får dessa två teaterrävar som de vill så är sannolikheten hög att de sitter här, vithåriga och med rullatorn parkerad utanför, lite lätt gnabbandes om någon detalj samtidigt som de planlägger Teaterföreningen Lysets 50-årskalas. För det vore svårt för att inte säga omöjligt att tänka sig en Kungsteater utan Peter Krantz och Eva Dällerud.

BJÖRN REIMERS

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *