Hunduppfostran – ett alltid lika aktuellt ämne

 

Tre musketörer

Publicerat i Karlskoga-Kuriren 2011-11-01
Det är populärt att ha hund. Människans bästa vän har en given plats i vårt hem. Det har också blivit väldigt populärt med hunduppfostran. TV-programmen avlöser varandra med tips och råd hur vi ska få bukt med problem som uppstått eller hur vi ska välja hund.
Populärast av alla är kanske amerikanmexikanen Cesar Milan, mannen som kan tala med hundar, men vi har även haft några svenska försök.
I hundkretsar har en debatt länge pågått vilka metoder som man bör använda när man tränar och uppfostrar hundar. Traditionellt har grundidéerna lutat sig mot ett ”starkt ledarskap”, att kuva hunden till underkastelse, att inte låta hunden ”ta över” som man brukar formulera det. Du måste ta befälet, vara flockledare. Detta har i sin tur att göra med missuppfattningar om hur en vargflock lever och fungerar.
Men, på senare år har dessa metoder ifrågasatts. I och med att forskningen framskridit och man mer funderat över hur en hund egentligen lär sig saker har man också förstått att dessa metoder inte är de mest effektiva. Redan på 30-talet hade den amerikanske forskaren B F Skinner förstått att djur lär sig via associationer. Enkelt sett, beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Omvandlat till hunduppfostran skulle det innebära att om hunden får en godbit när det gör något bra är det troligt att den gör om samma sak igen. Det traditionella alternativet är oftast att hunden drabbas av obehag när det gör fel och slipper detta obehag om den i stället gör det förväntade. Två olika filosofier stående mot varandra. Det handlar även om etik.
Många av de som vi ser på TV, Cesar Milan, Barbro Börjesson med flera är traditionister som ”löser” problem genom att skapa en situation där hunden gör ”fel” och sedan bestraffa detta. Det måste ske snabbt för att de ska bli bra TV. Om det sedan håller i längden är egalt i sammanhanget.
”På riktigt” tar det ofta mycket längre tid att förändra ett gravt problembeteende hos en hund, kanske år av tålamod om man vill ha ett bestående resultat.
Att använda det som brukar kallas för ”positiv förstärkning” kallade Skinner ”Operant betingning” eller ”instrumentell inlärning”. Lite slarvigt brukar det i folkmun kallas för ”klickerträning” vilket inte är riktigt hela sanningen.  Metoden har används av djurtränare under många år – först känt kanske inom delfinträning.
När det gäller hundar och även hästar så har det dock varit svårt att tränga igenom den konservativa mur som omgärdat traditionalisterna.
En som har mängder av erfarenhet när det gäller djurträning av olika slag är amerikanen Bob Bailey. Bob kommer med jämna mellanrum till Sverige och håller så kallade Chicken Camps, vilket innebär att eleverna får lära sig den mekaniska kunskap det innebär att med hjälp av operant betingning skapa och ändra beteenden hos hönor.  Enligt Bob det optimala sättet att lära sig belöningsträning.
Bob var en gång med och startade Animal Behavior Enterprise, ABE ett företag som började använda operant betingning redan under tidigt 40-tal. Under de år de höll på, fram till 1990, har de tränat mer än 120 olika djurarter och tiotusentals olika djur. Beställare var ofta reklammakare som ville ha djurtrick i sina reklamfilmer, man har också tränat djur för spionverksamhet inom CIA och FBI samt TV-shower och film.
De som söker sig till hans seminarier och utbildningar är djurtränare av olika slag där hund kanske är i majoritet samt djurparkspersonal som har daglig kontakt med sina djur. Bakgrunderna är väldigt olika och syftet likaså. På djurparkerna tränas många djur enbart för att underlätta hantering. Man gör det lättare för veterinärvård och annan behandling.  Oavsett bakgrund och typ av djur det handlar om så har Bob kommit fram till att det tuffaste sättet att lära sig den praktiska kunskapen runt operant betingning är att använda hönor. De är blixtsnabba vilket ställer stora krav på tränaren.
För den vanlige hundägaren behöver man inte bli någon expert. Man behöver bara lära sig att förstå sin hund lite bättre och inse att man med våld och hårda tag inte når fram till några lyckade resultat. Det man riskerar är en rädd och frustrerad hund.  Att vara konsekvent, ge hunden både uppgifter och kärlek, leka och kela, låta den vara med i vardagen, då är man på god väg mot lyckade resultat. Någon flockledare behöver man inte bli, bara en god kompis och en bra lärare för hunden att samarbeta med. Då har man kommit väldigt långt.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *