En bra relation till din hund är A och O

Fin relation

Jag läste en artikel i Karlskoga-Kuriren ett intressant inlägg när det gäller vår relation till våra hundar. I de flesta fall när man pratar om dessa problem så utgår man från hunden. I detta fall var det en psykoterapeut, Ann-Sofie Schultz-Viberg, expert på människor, som gav råd. Jag tror definitivt att många relationsproblem människa/hund, kanske de allra flesta, utgår från människan. Därför var upplägget intressant. Att se till människans roll i relationen. Men, för att kunna ge bra råd måste man nog också förstå sig på våra hundar och dess egenskaper. Hur de ser på oss människor.
Att skaffa och leva med hund får inte helt och hållet utgå från vår egen egoism. Har man tid för en hund? Är man villig att prioritera hundens behov i konkurrens med andra intressen? Har man fysiska förutsättningar för exempelvis en brukshund? Om tiden och engagemanget finns tycker jag det är viktigt att man också väljer rätt ras, ja, till och med rätt individ, även om det sista inte är alldeles rätt att hitta lösning för, men det går, åtminstone till viss del.
Alla våra hundar är framavlade över tid med olika egenskaper i människans tjänst. Denna sedan domesticering av vargar påbörjades någon gång för cirka 15 000 år. De första hundarna var sannolikt vall-, vakt- och jakthundar. Något som den tidens människor hade stor nytta av. Hundar har nämligen en väldigt unik egenskap som ingen annan ras på denna gjord har, åtminstone inte så utpräglad. Den är världsmästare på samarbete. Ingen annan ras har så utpräglade egenskaper som när det kommer till samarbete. Den är alltid villig att lära sig mer. Faktum är att hunden lär sig saker hela tiden, både sådant vi vill och annat. Det är här relationen kommer in. En bra relation får man först och främst genom att vara med hunden. Spendera mycket tid tillsammans, lär dig sin hunds olika signaler och framförallt: LEK MED DIN HUND! Använd din fantasi och gör roliga saker tillsammans. Låt hunden leta och hitta, spåra, använda sin fantastiska nos i olika sammanhang. Prata med den, smek den, dela en macka på skogspromenaden. Låt hunden vara med i vardagen. Allt detta gör att hunden väljer dig i stället för andra saker och jag lovar att du slipper den så vanliga frågan som också var det inledande problemet i den artikel jag i början relaterade till, nämligen: Hunden struntar i mig. I detta exempel ville ägaren bli mer dominant för att lösa problemet med att hunden älskade dagmatten mer utöver sig själv. För mig är det fullständigt självklart, det är ju dagmatten som leker och gör saker med hunden. Självklart ställer då hunden upp tillbaka. Med husse är det ju bara tråkigt.
Jag kan därtill säga att om man tror att utökad dominans löser problemet så är man igen ute och cyklar. I de flesta fall skulle jag säga att det får precis motsatt effekt. Relationen blir ännu sämre. Vill du undvika de mest vanliga problemen som hundägare brukar ta upp så är detta med en bra relation det allra viktigaste. Den allra finaste i kråksången är att med en bra relation så kommer all inlärning och uppfostran att gå så mycket lättare. I en bra relation kommer hunden göra allt för att försöka förstå vad du menar när du vill lära den saker som att gå i koppel, möta andra hundar på promenaden eller lära den att inte jaga cyklar och katter. Sättet du gör är bara olika tekniker. Utan en bra relation spelar det ingen roll vilken teknik du använder. Hunden är inte intresserad av dig och därmed inte heller intresserad av att lära sig något av dig. Då hittar den hellre på egna saker att göra vilket kan skapa många olika problem. Hundar som tuggar sönder inredning i hus och i bilar, rymmer när den får chansen eller bara nosar runt utan att man får kontakt är i de allra flesta fall understimulerade. Hundar som får utlopp för sina egenskaper och som får både fysisk och mental stimulans är nästan alltid lugna och tillgivna, oavsett ras och storlek.
Några enkla regler för att lyckas:
1. Välj ”rätt” ras som passar just dig, din familj och er vardag. Olika hundar har olika nedärvda egenskaper som avlats fram. Enkelt: jaktbeteenden för jakthundar, vaktinstinkter för vakthundar, vallegenskaper för vallhundar. Vill man ha en familjehund som klarar att ta det ganska lugnt så ska man definitivt inte välja en jakt- eller bruksras. Ta reda på hundens olika egenskaper innan du väljer valp, inte bara att den är söt, det är alla valpar. Är valet en blandras får du ta reda på alla ingående rasers egenskaper. Man vet inte förrän efteråt vad det blev.

2. Välj en seriös uppfödare som kan ge bra information och som du kan hålla kontakt med, i alla fall under det första året om problem skulle uppstå. Köp inga hundar på Blocket om du inte är 100 procent säker på att det är en seriös säljare.

3. Tar du emot en vuxen omplaceringshund bör du få veta vad hunden haft för vardag och om den råkat ut för något som kan ha påverkat dess mentala status. Det kan vara orsaken till senare uppkomna problem.

4. Var mycket med hunden. Lek med den, låt den få utlopp för sina grundläggande egenskaper i rätta former. Låt den använda sin nos och sin hjärna. Hitta på klurigheter som den får lösa. Du kommer då att märka hur smart den är.

5. Gå med i Brukshundklubben eller någon träningsgrupp. Då kommer ni också att upptäcka hur kul det är att utveckla träningen tillsammans med din hund. Man behöver inte tävla om man inte vill.

6. Blir det ändå problem, ta kontakt med någon erfaren ”expert”. Du kan ofta få hjälp på brukshundklubben eller något annat privat alternativ. Undvik att bestraffa hunden då den ”gör fel”. Det löser inget problem utan försämrar bara er relation.
Jag är lärare på HundCampus i Hällefors där vi bland annat utbildar olika tjänstehundar. Där finns skyltar uppsatta lite överallt med texten: ”Hunden kan aldrig göra fel”. Med det menar jag att alla ”hundproblem” utgår från oss själva. Först med den insikten kan vi lära oss att lösa uppstådda problem och få en bra relation till din hund. Lycka till!

Björn Reimers
Amatöretolog 

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *