Christina Jarl – djurtolk

 

Djurtolken Christina Jarl med dvärgschnauzern Isolde

Fakta:
Det finns ett 20-tal olika människor som kallar sig djurtolkare, djurpratare eller djurkommunikatörer vid en snabb sökning på internet, troligen många fler. Några är organiserade inom SDKF, Svenska Djurkommunikatörförbundet. Utbildningen inom SDKF är på 1,5 år och där ingår också att man ska ha ”pratat” med 50 djur innan man kan certifieras. Enligt Margaretha Tärnström som är ordförande i SDKF är syftet med djurkommunikatörförbundet att ge stöd åt medlemmar, djur och ägare och förhoppningsvis sprida insikten om att djuren har känslor och behov precis som vi människor. Hon berättar också att fler och fler anlitar djurkommunikatörer.

Hon pratar med djur.
Christina Jarl kallar sig djurtolk och har, enligt henne själv, förmågan att via telepati kommunicera med våra husdjur. Det är ett kontroversiellt påstående att utge sig för att kunna snacka med djuren. Den enda kända är väl barnboksveterinären Dr Dolittle, men det är ju förvisso en saga.Christina Jarl pratar enbart med våra vanligaste husdjur. Hundar, hästar, katter och så vidare. Hon håller också seminarier och kurser. För enligt Christina kan alla lära sig denna lite udda konst.På seminarierna berättar Christina olika historier ur sina möten med djur och deras ägare.- Jag blir djuret, säger Christina. Jag kan känna mig precis som djuret gör, stor och klumpig eller liten och klen.Hennes förklaring är att hon får bilder eller känslor av djuret till sig förmedlat via telepati. Ofta handlar hennes berättelser om av sina ägare missuppfattade djur, smärtor som inte ens veterinärer upptäcker, synpunkter om sina familjer eller dess omgivning.Christina använder böner och meditation för att komma i rätt stämning. – Jag måste också sitta ner med djuret i lugn och ro för att riktigt kunna uppleva känslorna som förmedlas, fortsätter Christina.För att prova på Christinas kunskaper bokades en tid upp med henne för en träff med undertecknads lilla dvärgschnauzertik Isolde. Isolde kom till sitt nya hem i treårsåldern. Hon hade tidigare bott hos sin uppfödare som då drev en kennel med åtta andra hundar boende i villan utanför Degerfors. När kenneln trappades ner fanns ingen plats för Isolde så det återstod omplacering. Sitt nuvarande hem har hon haft i tre år och hon har hela tiden haft två hundkompisar nära sig.Christina tar med sig Isolde till ett rum och stänger dörren. Efter en timme kommer de ut och då har Christina en hel bunt med fullklottrade A4-sidor med sig. Innehållet består av samtalet med Isolde.Christina berättar sedan vad hon upplevt, vilka budskap hon fått från den lilla schnauzern. Vad hon valt att berätta. Skulle det nu stämma med vad vi vet om henne? Vi lyckades också få tag på uppfödaren och hennes dotter för att få lite koll på hennes tre första år.Vad fick vi då veta? Vad tyckte lilla Isolde? Jo, en hel del. Bland annat att husse är en perfektionist samt att hon kände sig ensam i sitt tidigare boende, vilket var hemma på uppfödarens kennel.Stämde då det Isolde sa – kunde man uttolka något som gick att känna igen? Nej, tyvärr, inte ett spår. Mycket av informationen är väldigt allmän och kan passa in på många, men i detta fall var det avgörande saker som var helt felaktiga. Antingen blev lilla Isolde misstolkad eller kanske hon lurades. Man kan givetvis efterkonstruera situationer som skulle kunna stämma, men då finns en stor risk att man lurar sig själv och det är kanske sådant som gör att många ibland tycker att det hundtolken fått fram kan stämma med verkligheten. BJÖRN REIMERSredaktion@karlskogatidning.se

Lurendrejeri säger etologen
Per JensenVad säger då motståndarna till dessa djurkommunikatörer och deras tolkningar? Ja, en som är väldigt skeptisk är Per Jensen, etolog på Linköpings universitet. Så här skriver han exempelvis i sin senaste bok ”Hundens språk och tankar”:”Det är oroväckande att scharlataner och lurendrejare förleder hundägare att lägga ut pengar på ren vidskepelse, men vissa tycker kanske det är en oskyldig verksamhet. Många läser horoskop med den fulla vetskapen om att det bara handlar om fantasier, men man tycker det är kul ändå. Problemet med hundpratare är att de kan göra mycket stor skada för hundar som lider av psykiska problem. En hund som är deprimerad bör få experthjälp av en hundpsykolog eller en veterinär, inte bli utsatt för humbug och kvacksalveri. Ingen vet hur många hundar som blir avlivade på grund av problem som skulle kunna botas men i stället hamnar i händerna på skojare”Ja, ett exempel på detta med avlivning är följande (citatet är taget ur tidningen Barometern): ”På Kalmar djursjukhus avlivades en hund sedan en djurpratare berättat att hunden hade en tumör i hjärtat. Trots undersökning och röntgen kunde veterinären inte övertyga djurägaren att låta hunden leva. Obduktionen visade att det inte fanns någon tumör”, skriver Barometern.

Två läger – var ligger sanningen?
Många vill gärna förmänskliga sina husdjur och behandla dem som jämlikar. Vi har levt tillsammans i många tusen år och visst har det väl alltid funnits en önskan att också kunna prata och kommunicera med våra djur. Men hur är det egentligen? Kan man verkligen prata med djuren. Att vi kan förstå varandra finns det många bevis för, inte minst i relationen mellan människa och hund. Mycket forskning har lagts ner på att förstå våra hundkompisar, tolka deras mycket komplexa kroppsspråk och mimik. Är vi uppmärksamma i vårt umgänge så lär vi oss att förstå en hel del av vad de försöker förmedla. Tvärtom så läser hundarna oss som en öppen bok. De är djurvärldens okrönta mästare när det gäller att tolka vårt kroppsspråk. Men att via telepati kommunicera är ett omstritt kapitel som aldrig någonsin har kunnat bevisas vare sig det gäller kommunikation med människor eller djur.Personligen tror jag det finns två kategorier djurtolkar. De cyniska lurendrejarna som medvetet och ibland skickligt lurar oss att tro på deras kunskaper. Därtill tror jag det finns de som verkligen upplever att de pratar med djuren. De kan väl egentligen inte kallas för bluffmakare, men de kan heller inte bevisa att det fungerar. Det finns människor som varje dag läser sitt horoskop i dagens tidning och gläds när det flaggas för en bra dag utan att riktigt tro på att det ska regna manna från himlen. Kanske är det samma sak med de som anlitar djurtolkar. Det finns dock många desperata människor som i vissa situationer är beredda att göra vad som helst för de djur de älskar mest av allt. Då kan djurtolken definitivt göra mer skada än nytta.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *