Belöningsträning – inte bara för hundar

 

Freja belönas med vindruvor

Publicerat i Karlskoga-Kuriren 2011-11-01
Modern djurträning bygger på ”operant betingning”, något som också brukar kallas ”positiv förstärkning”, belöningsträning eller ”klickerträning” Man belönar positiva beteenden och ignorerar de beteenden man inte vill ha. Vanligtvis när man träffar på dessa träningsformer gäller det hundträning. Det utesluter naturligtvis inte att man kan träna andra djur. Faktum är att det gäller i stort sett alla arter.
En som fastnat för träning med positiv förstärkning är Moa Molitor, ursprungligen från Åtorp i Degerfors, men numera bor hon i Vintrosatrakten utanför Örebro. Moa är ridinstruktör och tränar hästar. Hon har tidigare hållit på med ”klassisk” träning i ganska många år innan hon kom i kontakt med belöningsträning. På gården går det arabiska fullblodet Dodis omkring lös på tomten som vilken gårdshund som helst. Han är pensionerad på grund av skador och är en av de hästar som Moa övat upp sina kunskaper i ”klickerträning” på.
Det var Moas mamma Kina som tillsammans med hundinstruktören Marie Fogelqvist åkte till USA och träffade Bob Bailey och Karen Prayer. Båda två kända djurtränare som sedan lång tid tillbaka använt belöningsträning. Båda har bakgrund som delfintränare. Kina har sedan, bland annat, översatt Karen Prayers bok ”Skjut inte hunden” en bibel för klickerfolket.
-Mamma kom hem med nya metoder, men jag var i början inte så intresserad, berättar Moa, med ett stort leende på läpparna. Mamma tittade på och följde mina misstag utan att kommentera. När jag väl tröttnat lärde hon min häst att apportera en hatt på, i stort sett nolltid. Då blev jag fast och har sedan utbildat mig på Marie Fogelqvists träningscenter för Bob Bailey.
– Men säger Moa, det har varit väldigt svårt att tränga igenom med dessa metoder i hästkretsar. Man är väldigt fast i det traditionella och konservativa att nya idéer, hur bra de än är, har svårt att få gehör.
Moa startade med att ta hand om ”problemhästar”. Ofta handlade det om hästar med olika rädslor som att exempelvis inte våga gå in i en transportvagn. Med hjälp av en nostarget, en platta på en stång, lär Moa hästarna att självmant våga.
– Ja, det är en effektiv metod som tar lite tid men brukar ofta ge bestående effekter. Hästen får lära sig att om den duttar nosen mot plattan så får den en belöning, oftast en godisbit. Efter hand utökas detta till att kunna hålla nosen still mot plattan. Hela tiden belönas hästen när det gör rätt. När det fungerar för man plattan mot transporten i små, små steg. Till slut ända in i vagnen. Inget tvång och inga bestraffningar, bara lite tålamod. Det kan ibland ta flera dagar.
Moa använder också dessa metoder för att omskola travhästar till ridhästar. Man kan idag köpa en avdankad travhäst för bara några tusenlappar. Dessa hästar är inte musklade för ridning. Metoden som Moa använder i kombination med belöningsträning är Spanska ridskolans metod, ”Långa tyglar”, men enbart med positiv förstärkning.
– Målet är givetvis att komma in på ridskolorna och lära ut tekniken, säger Moa. Vi får väl se när man är mogen att ta emot mig avslutar Moa och ger intrycket att hon inte kommer att ge upp i första taget.
En annan som jobbar med djur och som också använder samma metoder i sin träning är Anette Olsson. Anette jobbar på Orsa Björnpark som djurskötare och har ansvar för björnar och tigrar. Anette är också utbildad av Bob Bailey och har sedan dess börjat klickerträna sina björnar, men även de tigrar som finns på parken.
Hur kommer det dig att du tränar björnar, är det meningen de ska göra konster för turisterna?
– Nej, verkligen inte, säger Anette. Meningen med träningen är i första hand ur medicinskt och praktiskt hänseende. Vi kan nu flytta björnarna mellan olika hägn utan att, som tidigare, behöva söva ner dem. Vi kan göra enklare veterinärbesiktningar, väga och så vidare, bara genom att använda en target som vi ”klickat in”. Mäktigast är nog isbjörnen Eva, på drygt 300 kilo. Eva låter sig villigt styras med en boll på en stång och tar emot belöningen som består av fläsksvålar och vindruvor. För säkerhetsskull matas björnhonan med en tång.
– Bara ur ren säkerhet, säger Anette och visar upp en avklippt fingertopp. Det var en av tigrarna som var lite för ivrig vid ett tillfälle, skrattar Anette.
Tigrarna tränas på samma sätt som björnarna, berättar Anette. Dessutom har vi lärt dem att ligga ner innan vi serverar deras mat. Tidigare var det ett jäkla hallå när vi kom med mat. Nu ligger de snällt och väntar på ett varsågod innan de får hugga in.
En som uppmuntrat detta är biologen och etologen Kenneth Ekvall. Kenneth finns normalt på Stockholms universitet men har vissa ansvarsområden, både på Orsa björnpark och på Skansen i Stockholm.
– Än så länge har vi bara Anette utbildat på detta med operant betingning här i Orsa. Ytterligare en tjej på Skansen har samma utbildning, berättar Kenneth. Planerna är att utbilda fler, det blir en helt annan och mycket mer human djurhållning om vi, med dessa ganska enkla metoder, kan träna djuren till samarbete.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *