Genusperspektivet under lupp

Workshop

I helgen sattes genusperspektivet i högsätet för både aktiva teatermänniskor i länet och teaterintresserade. Pelle Haneaus, teaterpedagog, regissör och skådespelare föreläste för och jobbade med ett gäng amatörteaterentusiaster i en workshop under dagen. Senare på kvällen två teaterföreställningar med genusfrågorna i centrum.
Hur ska eller bör man tolka män och kvinnor på teaterscenen? Bör man vara medveten om varför könen tolkas och beskrivs på ett visst sätt och i så fall varför? Centrala frågor när teaterpedagogen Pelle Haneaus föreläste.
Vad har man då för förväntningar när man deltar i en dylik workshop. Ja, inga alls visade det sig vid en liten rundfrågning. Innebär det att man missat att belysa dess frågor ute i sina teatergrupper?
– Jag vill medvetandegöra genusfrågan, säger Pelle Haneaus. Ge skådespelare och regissörer gestaltningsmässiga val. Medvetenheten ger möjlighet till förbättrade verktyg i åskådliggöranden av olika människor. Vad får det sedan för konsekvenser om vi bryter ramarna?
– Vi har ofta historiska förhållanden, klass och det materialistiska klart för oss när vi sätter upp en pjäs, säger Pelle vidare. Oavsett om det är nutid eller 1500-tal. Men hur ska vi hantera olika typer av maskulinitet och feminitet som oftast styrs av schabloner och normer som i grunden kan kännas självklara?
Precis här började Pelle sin workshop inför de drygt 20 entusiastiska teatermänniskorna från länet som närvarade.
Först att definiera vad vi egentligen menar med genus och de schablonmässiga gränsdragningar som vi skapat. Sedan vrida och vända på etiketter och normer för att åskådliggöra hur vi gestaltar våra könsroller.
För att hitta schabloner och skapade normer involverades gruppen, man genomförde bland annat en genusgympa där många av dessa klichéer avbildades och man diskuterade utifrån gruppens egna värderingar. Många skratt och en hel del aha-upplevelser bubblade upp. Helt klart att vi i mångt och mycket är fast i våra normer och klichéer av vad en man respektive en kvinna egentligen är, men att det just är det avvikande som förtydligar dessa normer. Om vi bara törs tänja lite på gränserna och vågar öppna våra sinnen något mer så kanske vi kan få en mer nyanserad bild av vår verklighet. Det gäller kanske inte bara på teaterscenen.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *